— När anlände dessa herrar? frågade miss Carruthers. Det kunde Thomas ej säga med bestämdhet, men han trodde att de helt nyligen kommit till London, emedan de haft på sig ytterrockar och på det hela taget varit resklädda. Clare lät säga mr Felton att hon skulle vara på Cheshams-place dagen derpå klockan tolf och det skulle vara henne särdeles angenämt att få se honom. Hon nämnde ej mr Dallas, men det behöfdes ju icke heller. På slaget tolf steg Clare ur mrs Stanhopes vagn utanför sir Thomas Bolderos hus, som man höll på att iordningsätta för att mottaga de väntade gästerna, men hvilket ännu ej helt och hållet kastat af sig den dystra och ödsliga prägel som är egendomlig för ett obebodt hus. Clare steg ur vagnen, gaf kusken några föreskrifter, stannade i dörren tills han hade kört bort, och gjorde, städse ihågkommande den noggrannhet i småsaker som rådde på Poyning, några anmärkningar till Thomas om trappan till förstugudörren och staketet som omgaf gården, innan hon gick in. Han hörde allvarligt på henne, lofvade att afhjelpa dessa bristfälligheter och sade derpå: — Mr Dallas har varit här en stund, miss. — Jaså! sade Olare, stannande just innanför förstugudörren. Är mr Felton icke här? — Han skall straxt vara här, miss. Han kom med mr Dellas men gick igen. Jag har visat mr Dallas in i biblioteket, miss. Clare kände sig något förlägen och önskade att mrs Stanhope hade följt med henne, önskade att mr Felton