Bysättningstvånget sjunger väl nu på sista versen, men innan det blir upphäfdt, lär vål Ännu en och annan skuldbelasthd varelse få underkasta sig dess bestämmelser, såvidt han ej lika fiffigt vet att reda sig ur förlägenheten, som den, hvilken spelar hjelten i nedanstående lilla historia t En ung man, namn och yrke hör ej hit, mycket bekant i Stockholm, glad och lefnadsfrisk i öfrigt, är IInVar benartad med en åkomma, som ingen läkare kan ; ban lider nemligen tidt och ofta af en obot penningbrist och står till följd deraf ej särdeles väl hos den myndighet, som kallas slottskansHigt. Nu hände sig ej bättre än att han en vacker dag på Gustaf Adolss torg möter tvenne af dessa plåägoandar, som utan pardon förklarade honom, att han måste följa med till gäldstugan. Nåväl, han följer; Myntgatan passeras, men, kommen på Riddarhustorget, slår den unge mannen sig för pannan med det glada utropet: jag är räddad, — ack att jag ej kommit ihåg det förr! jag har en bekant tjensteman uppe i Rådhuset, som utom allt tvifvel skall bjelpa mig ur klämman, när han får höra hur illa det står illa. Sagdt och gjordt, han får tillåtelsen, skyndar upp för trappan och är åter på torget, innan 15 minuter äro gångna. Med glad min och plånboken i hand närmar han sig de penninghungrande, hvilka dock nu, tack vare plånboken, stå med hattarne i band. — Det gick som jag sade, jag är räddad — och dermed framtager han ur plånboken ett omsorgsfullt hopviket papper, hvilket han ofverlemnar till sina vaktare. Dokumentet vecklas upp, läses ... o fasal det var rådhusrättens bevis öfver att den unge mannens cessionsansökan nyss blifvit till rätten lemnad, och dermed var han fri ur griphumrarnes klor. En lifassurans. Nyligen har i Belfast å Irland behandlats en egendomlig rättegång angående en lifassurans, tagen af en mr Thomas Sinclair på 10,000 pund sterl., hvilken bolaget vägrade att utbetala, dels på grund deraf att assuransen blifvit tagen under en tid, då mr Sinclair led af Åandlig nedstämning0, dels emedan han skulle begått sjelfmord. Sammanhanget dermed var följande: Mr Sinclair, som dref en större affär i Belfast, blef d. 1 April 1866, medan han satt i kyrkan, underättad om att hans lager fattat eld. Egendom till ett värde af nära 128,090 blef dervid till största delen förstörd. Afbrottet i hans rörelse och den då rådande penningkrisen oroade honom mycket; han blef nedslagen, men företog några resor och återställdes fullkomligt, återvände hem och skötte åter sina affärer. Pa förslag af sin son försäkrade han nu sitt lif för ofvannämnde summa. Sedermera återvände emellertid hans nedslagenhet, hvilken utvecklades till ett lindrigare vanvett. Bland annat inbillade han sig att hans son hyste planer mot hans lif. En morgon öppnade han fönstret till sitt rum, sågs af ett fruntimmer i ett annat rum afsopa snön på fönsterbrädet och derefter sätta sig på detsamma. Han syntes halka från sin plats ned på gatan, der han omedelbarligen dog tillfölja af de skador han fått i fallet. — Denna tilldragelse förklarades af den aflidnes rättsinnehafvare sålunda, att den aflidne ej försökt att begå sjelfmord utan blott sökte att undkomma från ett hus, der han i sitt sjuka sinnestillstånd ansåg sig vara qvarhållen som fånge. Slutet af saken blef att förförsäkringsbolagot ålades utbetala assuranssumman, En vild kalf. Nyligen har på Seland skjutits ett sällsynt villebråd, nemligen en vild kalf. I Maj månad förlidet år hade den då blott fyra veckor gamla kalfven begifvit sig till skogs och sedermera i de nästan ogenomträngliga snåren lyckats undgå alla egarens och jagtbetjenternas försök att fånga eller nedskjuta honom. I det fria tillståndet trifdes djuret utomordentligt väl och blef etterhand lika skygg och snabb som annat vildt. Då den slutligen på en i förra veckan anställd jagt blef nedskjuten, visade det sig också att den erhållit en för sin ålder nästan kolossal storlek, ungefär som en 13 å 2 ärs vanlig qviga, hvarjemte dess hårbeklädnad, som var svart och utan någon teckning, var ovanligt stark och nästan borstlik. Oaktadt den stränga vintern, som den genomgått i fria luften, var den ingalunda mager utan snarare tvärtom. Detta fall är så tillvida intressant som det visar att en fyra veckors gammal kalf redan kan nära sig utan mjölk och att hornboskapen äfven under stränga vintrar kan lefva i fria luften, då den är lemnad åt sig sjelf och har tillräcklig föda och erforderligt skydd i en skog. Märkligt nog har instinkten ledt kalfven genom de stora skogssnåren till det enda ställe der det sommartiden finnes vatten — en liten damm, i hvars närhet den vanligen uppehöll sig, om dagen dold i de djupaste snåren. En pappersbåt. I Portland i Förenta Staterna bar blifvit förfärdigad en kapproddsbåt af papper. Den är 32 fot lång, 12 tum bred och väger blott 22 skålpund. Den lättaste träbåt med dylika dimensioner väger 41 skålpund. Det egendomligaste är, att denna båt är fyra gånger så stark som en af trä. Antiqviteter i Angers. I denna franska stad ha vid nyligen anställda gräfningar åtskilliga fornlemningar af stort intresse blifvit upptäckta. Så har man anträffat ett kapell, i hvilket de första biskoparne af Anjou brukade predika för de hedningar, som nyligen omfattat kristendomen. Vidare har man funnit åtskilliga grafhvalf från den Carlovingiska och Merovingiska perioden med intressanta inskriptioner. Slutligen har man återfunnit den uttorkade brunn, i hvilken under franska revolutionens skräcktid, blodet från de i Angers afrättade fick nedrinna. Blodet finnes ännu qvar der i torkadt tillstånd och kemisk analys har visat att det är ouppblandadt med något annat ämne. Aii —