—— b— — 2— 2——— Riksdags-Kaleidoskop. XXVVII. D. 7 April. Åtskilliga af de voteringar, som sistförlidne riksdag verkställdes i kamrarne i ändamål att definitivt afgöra de anslagsfrågor om hvilka kamrarne förut uttalat skiljaktiga beslut, äro allt för märkliga för att med tystnad förbigås. Man bör icke af den omständigheten, att majoriteten anvisade blott 1 2 million rdr af bankovinsten för 1866, som utgör 2,100,000 rdr, till statsutgifternas bestridande, draga den slutsats att statskassan icke behöfver skilnaden, 600,000 rdr, utan fast heldre att sistnämnda summa förekom majoriteten smakligare, då den under förevänning att reserveras till riksbankens konsolidering användes till förstärkande af bankens lånefonder, således till att öka bankens fordringar, hvarigenom ingalunda bankens metalliska kassa törstärkes med en enda specieriksdaler. Det skulle alls icke förundra oss om rätt många af dem som medverkade till ofvan anförda beslut redan formerade kö två trappor upp till höger i riksbanken, framlemnande papper af tvifvelaktigt värde, för att med denna vara medverka till bankens konsolidering. Tyvärr är den föreställningen allmänt rådande att rikets ständers bank är och alltid bör vara en stor undsättningsanstalt, och att ju mera den i låneväg kan släppa ut af sina sedlar, desto mera välgörande verkar den, yttrade grefve v. Schwerin redan vid 1817 års riksdag. NMen jag hoppas, tillade han, att denna förvillelse snart skall af allmänheten inses, och jag är öfvertygad, att inom tio år skall ingen drifva en sådan lära, som undergräfver banken. Femtio år äro sedan dess förflutna, och majoriteten vid 1868 års riksdag hyllar ännu samma villfarelse. Den obehagliga förveckling, som kapt. Adlersparre vållade i Andra kammaren icke blott genom sitt taktlösa handlingssätt, utan äfver genom sina vilseledande uppgifter i fråga om behöfligheten af ett anslag till en laboratoriibyggnad, fullbordades nu derigenom att berörda anslag vägrades. Men derigenom bevisade majoriteten, att i dess vackra tal om försvarsväsendets ändamålsenliga ordnande föga allvar ligger. Man brinner af åtrå att få tidsenliga gevär, som skjuta fort och träffa på ofantligt långt afstånd, men man brådskar ej i lika grad med att anvisa medel för anskaffande af ammunition till dessa vapen. Man mottager upplysningar, som vederlägger kapt. Adlersparres förhastade uppgifter, han afhör vederläggningen med betydelsefull tystnad, — men majoriteten voterar ändå nej till anslaget, just på grund af dessa uppgifter. Man vill visa hr Adlersparre en artighet och man förödmjukar krigsministern, under det man fortfarande fordrar att han med oförminskadt intresse skall sköta sitt ytterst mödosamma kall. Det är föga sannolikt att någon krigsminister, så bemött som här varit fallet, länge skall vilja qvarstanna. Den nu skedda nedsättningen i anslaget till utrikesdepartementet skall hafva till följd att Sverige icke vidare kommer att representeras vid åtskilliga utländska hof. Derom är intat att säga, ty Sverige är numera en stat utan synnerligt politiskt inflytande, och vi få tröst oss med våra stora politiska minnen — som vi sjelfve ätit upp. Anslaget till k. teatern nedsattes med 15,02) rdr. Liss Olof Larsson skall uppföra den: a åtgärd på sin meritförteckning. Men erin -as bör att nedsättningen föranleddes genom en tillfällighet. De som ville nedsätta ans aget förde alltjemt på tungan att de skulle stanna i minoriteten, och deraf förleddes åtskillisa som velat bifalla anslaget att icke passa på voteringen, hvarigenom de förra segrade på en röst. Andra kammarens majoritet afskyr lika högt en väl ordnad skogshusbållning, som den förgrymmats öfver Sköna Helena. Af nämnde kammares 169 närvarande ledamöter ville endast 57 bevilja 5,000 rdr, men 112 icke ett öre till kostnaden för en skogskomit. En sådan betraktas af dessa 112 patrioter med samma oblida ögon, som de betrakta all skogsbetjening. Anslaget beviljades dock genom Första kammarens enighet. Chefen för topografiska kåren, för hvars arbeten begärts 75,000 rdr, hade utvecklat stor verksamhet i den syftning att anslaget till det ekonomiska kartverkets fortsättande skulle nedprutas. Men resultatet blef alldeles motsatt. Dot förstnämnda anslaget nedsattes till 60,000 rdr.