digra alliansen med Bismarck om de danska hertigdömenas besättande), den fordne österriki-ke diplomaten grefve Blome (som med Bismarck afslöt den märkliga traktaten i Gastein, i Aug. 1865) samt f. d kultusministern grefve Leo Thun; vidare surstarne Windischgrätz och Jablonowski från Böhmen samt fordne utrikesministern grefve Mensdorff, hvilken aflöstes i sin befattning af Benst. Såsom läsaren finner har denne, som stödjer sig på konstitutionela regeringsprinciper och vill genom friheten pånyttföda landet emot sig en samling represestanter för det federalistiska, reaktionära och kyrkliga system, som bragt landet till branten af undergång. Denna kamp inom det österrikiska herrehuset, har emellertid slutat med en a gjard seger lör det nuvarande kabinettet. Gretve Mensdorff bade väckt ett förslag om uppskof med hela ärendet, tills man fått säker kunskap om resultatet af de sväfvande underhandlingarne med påfvestolen. Grefvo Blome deremot hade såsom ordt. för utskottets minoritet förklarat sig mot hela äktenskapslagen. Debatten öppnades d. 19 d:s med ett långt föredrag af kultusministern asner, som sökte att teoretiskt bevisa statens rätt att kullkasta konkordatets bestämmelser. Han påpekade en kostitutionel stats oafvisliga drift att utveckla sig i riktningen af större frihet och slöt med den försäkran, att det nuvarande kabinettet vore beredt på häftiga angrepp, men skulle med fasthet häfda sitt beslut i äktenskaps och skolsaken. -Grefve Rechberg förklarade statens sjelfrådiga behardling af denna sak vara ett brott mot fördraget med påfvestolen. — Grefve Blome menade, att den sanna allmänna meningen icke begärde, att äfven Österrike skulle, i ett ögonblick då kyrkans heliga öfverhufvud rundtomkring hotas af fiender och måste lida mycket af sina barns otacksamhet, ansluta sig till påvens motståndare. Jag ser i andanom, huru den ålderstigne förkämpen för kyrkans rätt vänder sin blick med smärta mot Österrike och utbrister: Et tu, mi fili! — Kardinal Rauacher och grefve Mensdorff uttalade sig i samma anda. Debatten skulle åter upptagas följande dag, d. 20 d:s. Af de i går anlända vienertidningarne synes, att denna dag varit lifligt upprörd och att oron och spänningen varit allmänna. Debatten varade trån kl. 11 f. m. till half 5 e. m. och under hela denna tid var hela församlingslokalens gård uppfylld med menniskor ur alla samhällsklasser, hvilka 1 spänd förväntan motsågo omröstningens resultat. Rikskansleren Beust, skalden Grillparzer, alla Wiens notabiliteter samt en stor del medlommar af diplomatiska kåren öfvervoro förhandlingarne. Etter diskussionens slut, voterades först om grefve Mensdorffs förslag (om uppskof), hvilket förkastades med 65 röster mot 45. Derpå skred man till omröstning ang. grefve Blomes förslag (om lagens förkastande), hvilket föll med ännu större majoritet, eller med 60 mot 34. Till sist voteradas om regeringens lagförslag, hvilket slutligen antoga med 13 rösters majoritet. Denna utgång af saken väckte stormande bifall i huset. Då Beust derpå lemnade salen, för att begilva sig hem, omringades han at nyfikna, som sporde honom: Huru står vår sak? — Godt!, svarade rikskansleren, hvarpå mängden utbrast i hurrarop. bå inrikesministern Gis kra, hufvudkämpen för och förf. till äktenskapelagen, kom ut ur herrehuset, kunde han knappast bana sig väg genom den jublande folkmassan; han skyndade in på en sidogata och tog en droska, men folket ilade ester och ville spänna ifrån hästarne, en demonstration som han med knapp nöd kunde förhindra. Kl. 5 var omröstningens resultat kändt öfver hela Wien. På aftonen kl. 7 började några af egen drift illuminera, och en timme derefter var illuminationen nästan allmän. Alla teatrar och de flesta offentliga byggnaderna voro rikt upplysta, och mängden böljade genom gatorna tills midnatt. På Burgteatern gafs just Shakspeares Kung Johan hvilken framkallade från åskådarne stormande demonstrationer mot konkordatet. Endast de biskopliga palatserna och några af aristokratiens slott jågo inhöljda i djupt mörker och tycktes atdöda. Från kl. 5—7 e. m. voro Wiens telegratstationer formligen belägrade al menniskor, som ville sprida underrättelsen om dagens stora händelse till nära och fjerran belägna trakter. Det skall bli af intresse att erfara, huru den heliga stolen i Rom skall upptaga detta. Man skrifver neml. derifrån, aw påfven hotat med att afbryta de diplomatiska förbindelserna med Wien, om lagen ang. det civila äktenskapet blir antagen. Skall påfven göra allvar af denna hotelse? Prins Napoleon har återkommit till Fran krike och Paris. Den skola i Lyon, der djurläkare utbildas, har upplösts, emedan lärjungarne vägrat Ionoga Damine salvum för den kejserliga ta