man kunde nästan vara böjd antaga att br S. icke ansåg det kränkta rättsmedvetandet tillfredsställdt med mindre än att samtliga statsråden gjordes ett hufvud kortare, eller, för att begagna ett af hr Hiertas favoritord,nästan ett hufvud kortare. Den sistnämnde hade naturligtvis äfven ordet och med ett mycket långt och i detaljer gående föredrag uttröttade han nästan åhörarne. Tal. ville alldeles icke medgifva att med utskottets betänkande afsågs att sätta fläck eller kasta skugga på ministören, utan blott att fullgöra en gifven pligt, och då erinrade vi oss det bekanta yttrandet: vi äro visst icke på något sätt vänner af polisbatongen, men när den, såsom nu var fallet, användes på ett humant sätt, så — 0. 8. v. Etter hr Hierta, under hvars yttrande kammarens ledamöter, likasom då åtskilliga andra talare hade ordet, väl mycket sysselsatte sig med samspråk, fick frih. Gripenstedt ordet, då uppmärksamheten på den som talade genast återkom. Med stor värma och liflighet uppträdde srih. G. till försvar för regeringens nu anmälda åtgöranden. Beträffande särskildt den klandrade återförvisniugsåtgärden (i torgfrågan), som statsrådet Lagerstråle föreslagit, så ansåg tal. nämnde procedur fullt berättigad, och upplyste tillika att han sjelf, såsom konungens rådgifvare, mångfaldiga gånger vid behandlingen af besvärsmål törfarit på enahanda sätt, utan att kunna ana att deri skulle ligga något grundlagsvidrigt. Man hade förebrått statsrådet Lagerstråle att han icke yttrat sig i hulvudsaken, men då han icke reserverat sig mot det baslut som 1 konseljen fattats, hade han i och med detsamma biträdt det. Men konstitutionsutskottet kunde med vida mera skäl klan dras för underlåtenhet att yttra sig huruvida de klandrade regeringsåtgärderna voro af beskaffenhet att falla under 107 S R. F. istället för att inskränka sig till en enkel anmälan. En talare (frin. Liljenerantz) hade visserligen sagt, att utskottets åtgärd öfverensstämde med grundlagens andemening, men grundlagen bjuder uttryckligen dess tolkning efter orda lydelsen, Utskottet hade tyckts vilja åstadkomma en målning af regeringssystemet, men den bild som visade sig, var icke en bild al regeringen, utan snarare af den person (Lär vände sig tal. till frih. Liljenerantz) hvilken egentligen hade hållit i penseln, och huru:lan denna bilds rätta art var, det skulle icke und gå allmänheten. Tal. erinrade om frih. Lijencrantz förfarande vid behandlingen at åskilliga andra frågor, hvaraf den slutsats kun de dragas, att han ville göra all regereng omöjlig. Att, såsom frih L. tycktes åsy a med sitt yrkande om betänkandets gillande, åstadkomma samma verkan, som medelst en skrifvelse enligt 107 8, vore så försåtligt au tal. då heldre skulle vilja instämma med Ju Pährsson, som öppet och oförbehållsamt yrkat på rådgifvarnes entledigande; men då ti. icke heller kunde det, så yrkade han att me morialet sans phrase skulle läggas till havdlingarne. (Starka bravorop och hyssjninå ar). Frih. Liljenerantz svarade derpå att huns person icke borde utgöra ölverläggningsäm net, och ville derföre icke upptaga de mot honom riktade anfallen; att han blitvit missförstådd; att han icke med memorialets läg gande till handlingarne med gillande åsyftat samma verkan som af en skritvelse om siuts rådens entledigande, och att målningar kunde utföras med olika skicklighet. Hr Hedlund replikerades också med någon skärpa, och al. helsades vid slutet af sitt yttrande med bravo rop och hyssjningar. Her Muren, Kiumaneson och Ridderstad yrkade att memorialet sans phrase skulle läggas till handlingarne. Den sistnämnde ogil lade Åden vidriga agitation som de senare dagarne bedrifvits för memorialet. Pehr Östman, Svenssn, Uhr, Carl Ivar son och Bjerkander sade så pass många ord, att deras namn åtminstone kunna upptagas 1 protokollet och i tidningarne. Deremot yttrade sig icke följande ledamöter i konstitutionsutskottet: Jonas Anders son från Östergötl. län, frih. Koskull, bruks: patron Berger och — Ola Jönsson, den strän ge i fjor då statsrådet passerade revy. Hans antörarde då beredde honom så mycket beröm, att hans återhållsamhet nu är nästan oförklarlig. Härnäst skola vi meddela några reflexioner rörande den nu afslutade debatten, ty så dana erbjuda sig i icke ringa antal och, en ligt hvad vi föreställa oss, åtskilliga af ett visst intresse. Göteborg d. 27 Mars 1868. Väderlekstelegram af gårdagen från kejser). observatoriet i Paris upplyser att hård a