frihetens och det menskliga framåtskridandets sanna vänner just motarbetas från det hållet, der mer än en god sak slagtats på det råa grinets schavott och mången hederlig man anfallits med en missbrukad tryckfrihets bödelsyxa. All öfverdrift innebär, desto bättre, sitt eget korrektiv, och bedraga ej alla tecken, skall snart en återgång visa sig i den gunst, hvarmed den stora mängden hittills hyllat dessa träsnittsschavotteringar. Detta dock i förbigående, vi torde nog nödgas att härtill återkomma, då frågan om ändring i tryckfrihetslagen kommer före. Vi ega neml., tyvärr, giltiga anledningar att tro, det denna fråga verkligen kommer att snart väckas; hvem har då närmast föranledt den? Förhandlingarne inom Andra kammaren angående dödsstraffet törete äfven det märk liga, att ledaren af det så mäktigt ansedda landtmannapartiet derstädes, hr Emil Key, befann sig i minoriteten. Han måste således tillfälligtvis ha öfvergifvits af en ansenlig del af sina trogna, hvilka, att döma häraf, tyckas hylla den regeln, att partidisciplinen endast gäller, då det är fråga om gemensamma eller personliga intressen, men alldeles icke atser de stora kulturfrågorna. För hr Key torde dennajerfarenhet bli besk nog. Alldenstund man ej gerna kan tro, att Första kammaren skall antaga lagutskottets tillstyrkande af motionen om dödsstraffets upphäfvande, så torde denna fråga kunna anses för närvarande fallen. Men alldenstund hon är en blott tidsfråga, betingad af en allt alimännare humanitetsanda och stödjande sig på den förädlade och mera rent andliga uppfattning af kristendomen, som är i färd med att genomtränga menskligheten, så skall hon snart åter väckas. Eftersom motståndet nu varit så stort och de båda mot hvarandra kämpande sidorna börja skarpare begränsa sig, skulle det kanske ej vara så oegentligt att utfinna en förmedlingspunkt, der de båda kunna mötas, utan att beskugga saken genom en väldsam meningsstrid. Denna förmedlingspunkt vore, om man kunde enas om, att för nigon tid suspendera dödsstraffet, för att derunder pröfva, hvad verkan detta skulle medföra Kyrkomöte. Det berättas nu med anspråk på tillförlitlighet, att det efter presteotåndets utträde ur representationen första allmänna kyrkomötet skall hållas i Upsala innevarande sommar. Det är nu 265 år sedan Sveriges sista stora kyrkomöte hölls, och torde 1868 bli ett i andligt hänseende märklig. år, emedan det kommer att inleda den nya twra, under hvilken våra ännu i så mycket medeltida kyrkliga förhållanden skola erhålla sin behöfliga ombildning och vårt folks religiösa lit komma i åtnjutande af den utveckling, som är nödig för dess andliga helsa. Mötet i år kommer väl mestadels att bli organiserande; men skall tvitvelsutan, redan det, vara välgörande, i det att det sammanför prester och lekman, rubbar de törra ur deras inskränkt ortodoxa trollring och tvingar dem att inandas åtminstone någon verldslig luft. Olika meningar skola utbytas och sälunda kanske en förmedling kunna vinnas i mycket, der nu förkättriog eger rum. Att sjelfva det andliga lifvet härpå endast kan vinna, är naturligt. Kyrkomötet skall enligt lag utgöras af tretio prestmän, af hvilka erkebiskopen och biskoparne äro sjelfskrifna, men de ötriga väljas, samt tretio af lekmän valda ombud. Det är således prelaturen i hela dess ståt, som skall föra de kyrkliga vapnen. Lekmännen väljas distriktvis sålunda, att hvarje stift afdelas af konungen i vissa till antalet bestämda valdistrikt, hvarefter hvarje församling utser en elektor och alla elektorerna i hvarje distrikt välja gemensamt ett ombud. Elektorerna måste vara lekmän, men behötva ej ovilkorligen välja på lekmän, tastän de ha rättighet dertill. Det torde vara nödigt, att allmänheten börjar intressera sig tör denna fråga, så att man ej låter sig i den afgörande stunden alldeles öfverrumplas. Vill den stora allman heten reformer på det kyrkliga området, och derom kan man väl icke tvifla, är det äfven en pligt för densamma att i tid se sig om efter män, hvilka med hofsamhet i sättet sorena bestämdhet i karakteren och fasthet i principer, samt äro dugliga att föra den religiöst frisinnade sidans talan. Kollekten vid Missionsbönestunden i Domkyrkan sistlidne Söndag uppgick till 46 rdr 19 öre. Bolagsstämma. Vid i går förrättad bolagsstamma med delegarne i upplösta bolaget i for ångt. Stromstad befanns slututdelningen ntgöra 15 rdr 80 öre vr aktie. i