Konung Ludvig I af Baiern har aflidit i det numera franska Nizza. Han var född d. 25 Aug. 1786 och utmärkte sig i tiden mest för sin kärlek till de sköna konsterna och till Lola Montez. Under sin regeringstid (1825 —1848) riktade han Mänchen med dessa praktbyggnader, som nu utgöra dess stolthet, såsom Glyptoteket, Pinakoteket, Odeon, residenset, den kolossala statyn af Bavaria, fältherrehallen m. fl. Ludvig befann sig redan i sin lefnads afton, då han greps af passion för den irländska ätventyrerskan Lola Montez. Då denna dame kom till Mänchen och fängslade konungen, hvars öga älskade de rena formerna, föll snart det hittills mäktiga klerikala partiet. Detta hämnades äfven och angrep, då Lola upphöjdes till grefvinna af Landsfeld henne häftigt. Presterna fingo folket på sin sida. Under största delen af år 1847 var Mänchen i jäsning och lydde mera ultramontanernas hemliga ledare, än regeringen. Aret derpå utbrast ett uppror, hvilket visserligen gällde den sköna favoriten, men likväl ätven berörde konungen personligen. Han tog derför sitt kloka parti och abdikerade d. 20 Mars 1848. Sedan dess har ban egnat sina dagar åt konstens befrämjande och äfven sjelt uppträdt som författare. Hans dikter upptaga tvenne band, men äro endast medelmåttiga. Englands geografiska sällskap har haft en ganska intressant sammankomst. En pikant diskussion om Abyssinien af ett visst politiskt intresse uppstod. Tvenne inflytelserika män, sir Samuel Baker, den abyssinske resenären, och sir Henry Rawlinson, hvilken betraktas som ett orakel i alla saker, de der ligga öster om Malta, framträdde öppet med den åsigten, att England aldrig skall nöja sig med endast fångarnes befrielse, att nöjet att hafva lossat dessa ur kejsar Theodors klor likväl köpts för dyrt med de många millioner, som den äfventyrliga expeditionen skall uppsluka, kortligen, att det skulle vara ett Don Quixoteri, om de engelska trupperna vände tillbaka hem utan någon positiv vinst. Baker gick dervid högst diplomatiskt till väga. Först skildrade han med så glödande färger Abyssiniens behag, att det vattnades i munnen på åhörarne och hos dem väckte lusten att göra en ferieresa dit samt på den abyssiniska bergsplatån bygga sig högst komfortabla. cottages efter inhemskt mönster. Derefter slog han an på sina åhörares dernäst svagaste sida, religionen, i det han föreställde dem, att om England ötverlemnade Abyssivien åt sitt öde, skulle detta kristna land ofelbarligen bli ett byte för det muhamedanska Egypten. Det är således en pligt för England att alltid förblifva stående med ena foten i det vackra landet. Sir Henry Rawlinson, som anslog en liknande ton, förordade landets kolonisering i civilisationens och menniskokärlekens intresse och menade, att man i hvarje fall borde hålla den abyssinska kuststräckan besatt. Om den militära ställning, som derigenom skulle vinnas, talade hvarken han eller Baker; det var endast fråga om menniskokärlek, religion och civilisation. Den indiske statssekreteraren, sir Stafford Northeote, var tillfälligtvis närvarande och ansåg det för sin pligt att möta misstanken, att regeringen skulle ha någon del i de nämnda båda herrarnes civilisatoriska böjelser. Regeringen har länge tillbakavisat, såväl inom som utom landet, hvarje tanke på eröfring. Ovisst är, huruvida detta är sanningsenligt, eller om hon vill dölja sina slutafsigter eller låta trycka på sig. Northeote sade uttrykligen, att expeditionen skulle efter fångarnes befrielse lemna landet. På en af atlantiska telegrafbolaget hållen allmän sammankomst har man beslutat upptaga ett kapital om ytterligare 18,00,000 p. sterl. Af dessa voro vid postens afgång redan 800,000 pund tecknade. Parlamentet är uppskjutet tills om Thorsdag. Lord Stanley har lofvat, att så snart som möjligt inleda den irländska debatten. En blå bok ang. Abyssinien har offent liggjorts, dess innehåll är likväl föråldradt. Från Österrike skrifves, att ryska agitationer bedrifves i Öfra Ungern. Flera poper och komitatsembetsmän, hvilka från Ryssland erhållit penningar för agitatoriska ända mål, ha genast skickat penningarne till undervisningsembetsmännen. Den skrifvelse, som åttöljde dessa penningeremisser, skall ojäfaktigt bevisa stämplingarnes tillvaro. Ätven i Galizien fortgå de ryska stämplingarne. En rysk generalstabsöfverste Migrin har inträffat i Lemberg och der uppehållit sig i tvenne dagar under ständig samvaro med de rutheniska panslavisterna. Migrins resa förmenas stå i samband med värfningar till en rysk-slavisk legion, hvilken skall understödja rumenierna i deras kamp mot Turkiet. Vidare berättas, att Ryssland engagerar ru