gor, och det behöfves en hel här af menniskor för att draga nytta af dess närvaro och förebygga hvarje skada som det skulle kunna anställa; ty blir det ej vederbörligen bevakadt och ledt med förstånd, kan det öfversvämma hela staden. Allger af gröna träd löpa längs med kanalerna och blomstra friskt på de mest trafikerade delarne af de af köpmansvaror uppfylda kajerna; vid horisonten synas otaliga väderqvarnar; tafvelgallerierna äro rika på skatter af Rubens, Rembrandt, Vandyke och Tenniers; på varfven byggas i högtidlig tystnad och under mycket tobaksrökande stora, breda skepp af stora bredaxlade män, och genom asyler, hospitaler och fattigskolor löper alltjemt en bred ström af förnuftigt använd välgörenhet. Befolkningen är sammansatt af allvarsamma borgare, sqvalleraktiga kaffesystrar och friska knubbiga barn; af utländska sjömän och judar af den stora gamla typen, som kunde sitta och hvars förfäder sannolikt hade suttit som modeller för Rembrandt; af kraftiga pråmförare och kanalvaktare samt af främlingar, af hvilka några söka nöjen men de fleste hafva affärer att uppgöra; ty hvilka inbyggarnes nöjen än må vara, skall den främling, som är vand vid andra hufvudstäder, likväl endast finna få förströelser i den stad, till hvilken George Dallas hade begifvit sig — Amsterdam. För George var detta af endast liten betydelse. Af sämre nöjen hade han haft nog och mer än nog; hans naturs bättre känslor hade blifvit uppväckta, och intet kunde hafva förmått honom att låta drifva sig tillbaka i den pöl, hvarur han sluppit ut. När han vandrade genom de långa tafvelgallerierna och museerna och med äkta konstnärs