vingen vägrar utlemna de garibaldistiska fängar, som höra hemma i Markerna och Umbrien, derför att dessa provinser tillhöra kyrkostaten. Att franska regeringen måste med harm erfara detta påfveregeringens beslut, är naturligt. Frankrikes senat har tillkännagifvit sitt ultramontana sinnelag. Den 29 Nov. interpellerade baron Dupin regeringen rörande romerska frågan och förklarade sig önska, att katolicismen måtte verksamt skyddas, emedan Frankrike genom den bibehåller sin höga ståndpunkt. — Kardinal Bonnechose gick illa åt Italien, som han beskyllde för förräderi, och uttalade sin förvåning öfver, att man talat om truppernas återkallande. Den nya italienska ministåren visar mera inkräktningsbegär än Ratazzi. Utan verldslig makt skulle påfven nedsjunka till samma ställning, som den patriarken i Konstantinopel innehar. Katolicismen skall aldrig bredvid påfven i Vaticanen tåla en konung på Capitolium. — Kardinal Donnet begärde annullering af det italienska parlamentets votum, som förklarar Rom för Italiens hufvudstad. Florenstidningen Opinione säger, att Italiens antagande af konferensen ej är ovilkorligt. Italien understödjer Frankrikes önskan, men förbehåller sig likväl att få afgifva sitt definitiva svar, först då Frankrike besvarat vissa i Italiens intresse gjorda förfrågningar. I hvarje fall skall Italien först afvakta formligt tillkännagifvande från stormakterna, att de antagit konferensen. Garibaldi lider af lungsot. Ehuru något bättre, der han nu befinner sig på Caprera, äro underrättelserna derifrån likväl allt annat än tillfredsställande. Det är nu tydligt, hvarför italienska regeringen frigaf honom. Man ville ej låta Italiens mest älskade son dö i fängelse. Afven i Österrike organisera de ultramontana sina krafter, för att kunna leverera en strid med regeringen, hvilken skall, såsom man hoppas, vara den sista, ty det skall bli omöjligt att längre fördraga — skrifver man från Wien —, det Kyrkan bildar i Österrike en stat i staten, den förra oupphörligt stämplande efter att kunna kullkasta den senare. Korrespondenten sortsättter: Sedan några dagar förete kyrkoportarne i Wien det uppbyggande skådespelet af förnäma damer, klädda efter sista modet, hvilka mellan ett vackert ögonkast och ett leende räcka fram en vapenprydd börs, för att få en skärf till S:t Peters-penningen. Hittills tyckes denna nya sed ej hafva någon framgång. En annan nyhet består i en verklig invasion at prester, munkar eller jesuiter i korta rockar, hvilka med godo eller ondo intränga i husen. Dessa herrar kolportera petitioner till förmån för konkordatet, för hvilket de begära namnunderskrifter. — Ni kan ej göra er någon töreställning om det språk, som presttidningarne begagna mot baron Vv. Beust, hvilken de kalla Antikrist, mot deputerade kammaren och mot sjelfva kejsaren. Ett ultra-klerikalt blad, hvilket har prester i sin redaktion, innehåller t. ex. i dag följande fras: Hr v. Beust har antagit wienerjudarnes livrå, i hvilkas tjonst han står. På befallning af wienertidningarne, judendomens organer, kastar han sig i vattnet och apporterar Åc. Författaren härtill har likväl icke åtalats. En del af den stora allmänheten rycker på axlarne, andra skratta, somliga vredgas, kortligen det allmänna föraktet drabbar dem med ett straff, mot hvilket intet fängelse skulle kunna uppgå. Starkare än ultramontanernas Gud, behötver friheten ej något helvete, för att förskräcka eller straffa sina fiender eller dem, som kränkt honom. Kroppsstraffet inom österrikiska armåen och flottan har nu blifvit afskafradt. — Det finns likväl qvar ännu i det fria Sverige med dess laglydiga befolkning! Man har äfven beslutat att bojor ej mera få begagvas i fängelserna, Från England skrifves, att underrättelgen om de trenne feniernas afrättning uti Irlands olika städer framkallat få, eller rättare alls inga demonstrationer. I Cork och i Queens town ha själamessor hållits för de afrättade. Många kyrkogångaro buro Söndagen efter aträttningen sorgetecken och små gröna rosetter. Flera skepp i hamnen flaggade på halt stång. Lugnet blef ingenstädes stördt. Det har lyckats polisen att i Dublin åter häkta en framstående medlem af det feniska brödraskapet, vid namn Francis. Vid en sammankomst af den Linternationala arbetareföreningen i London fingo tenierna det rådet att uppgifva sitt törhatliga främmande namn och helt enkelt kalla sig irländska republikaner. Vid det i Manchester nyligen förrättade valet af en parlamentsledamot deltog äfven ett fruntimmer i omröstningen. John Brights bro32... Hlaf vald