ten Thore Fries som föreläser botanik. Han är måhända den mest genialiske föreläsaren som här uppträdt, och jag tror mig icke säga förmycket om jag påstår att hans talrika åhörare beklaga att hans foreläsningsserie skall afslutas med morgondagen. För närvarande ligger förtöjd i Munkbrohamnen en mycket liten segelslup, förd af en enda person och hemma i Gefle. Slupen har varit lastad med krukmakaregods, som här blifvit försåldt. I släptåg har slupens egare hitfört en liten julle som företrädesvis ådragit sig uppmärksamheten, emedan ingen dylik veterligen visats här förr. Den är med stor skicklighet förfärdigad af en enda trästam och utgör ett enda stycke. Egaren uppgifver att den inkommit från Westindien med ett fartyg till Gefle, der han köpt den. Flera köpare tillhden ovanliga farkosten hatva anmält sig, men egaren har icke klart för sig, hvad han skall begära. Sannolikt blir jernvägsbron öfver Mälaren, hvilket arbete började först efter midsommar innevarande år, färdig straxt på nyåret, så att riksdagsmännen kunna inbjudas att åka på den och de som bo på norr att begagna gångspåret när de vandra till och från riksdagshuset. Men jag — säger hr Peterson och ser ond ut — kommer aldrig att sätta min fot på sammanbindningsbanan, ty den förstör hufvudstadens handel totalt. Förr var hr Peterson af alldeles motsatt tanke, men nu har han blifvit förståndigare. Göran. A —