Hvad Amerika beträffar, skall det sör en kort stund åter tilldraga sig uppmärksamheten, med anledning af den omsvängning i sinnesstämningen, som der yppat sig — en förändring hvilken vi i öfrigt redan länge väntat, emedan bågen var af det republikanska partiet spänd för högt. Partidespotismen är alltid vidrig, hvarhelst den uppträder, men brukar äfven, desto bättre, i sig bära fröet till sin egen upplösning i en reaktion. D. 5 d:s hafva höstvalen egt rum i följande stater: Massachusetts, Newyork, NewJersey, Maryland, Michigan, Illinois, Missouri, Kansas, Minnesota och Wisconsin. Endast de båda sistnämnda jemte Massachusetts valde guvernörer och statsembetsmän; de öfriga staterna inskränkte sig till val för de resp. lagstiftande församlingarne och några underordnade embetsmän. Kansas erhöll denna gång en särskild vigt derigenom, att det samtidigt röstade angående rösträtten för negrer och qvinnor och med ringa majoritet uttalade sig deremot. Det förnämsta intresset koncentrerade sig likväl på Massachusetts och Newyork. Det förra, det republikanska partiets gamla banrförare, var vid valet splittradt inom sig, delande sig i prohibitionister (de som vilja absolut förbud mot spritdryckers försäljande) och de som vilja en mera moderat lagstiftning i detta fall. Under det man i de öfriga staterne förbjuder försäljningen af spritdrycker om Söndagarne och efter midnatt, är denna försäljning deremot i Massachusetts alldeles förbjuden, och den värdshusvärd, som säljer blott ett glas öl till en gäst, hemtaller till det strängaste straff. Mot denna tyranniska lag hade redan sedan flera månader tillbaka den häftigaste opposition rest sig, och i spetsen för densamma stod numera aflidne exguvernören Andrews, en af de mest betydande och framstående amerikanska medborgare. Motståndarne till det ovilkorliga förbudet segrade i Boston, och om än deras kandidat John Quincy Adams, en son till gesandten i London, stannat med c:a 25,000 röster i minoriteten, har likväl den radikala fygeln af det republikanska partiet oaktadt sin seger lidit ett stort moraliskt nederlag. Men i staten New-York, den rikaste och mest befolkade i Unionen, har demokraternas seger varit den mest lysande. I staden NewYork erhöllo de mer än 86,000 röster och republikanerna endast 25,000; i staten NewYork, som annars alltid röstat i republikanska partiets anda, erhöllo demokraterna en majoritet af c:a 30,000 röster. Att republikanernas fnederlag skulle bli så fullständigt, det hade ingen republikan och ej heller någon demokrat anat. Dessa val måste alltid göra, att den republikanska majoriteten på kongressen kommer att uppträda mera moderat än hittills, likasom det är naturligt, att man nu ej längre kan tänka på presidentens försättande i anklagelsetillstånd. Lagen för den närmaste tiden lyder: förmedling, utjemning. Emellertid har dessa republikanernas nederlag gjort general Grants kandidatur till presidentskapet till en existensfråga för det repubdlikanska partiet. Den egentliga kampen vid nästa presidentkampanj skulle vända sig kring NewYork och Pennsylvanien; segern tillhör det parti, som får dessa båda stater på sin sida. Frankrikes regeringstidningar hafva mycket att orda om de upptäckter, som ledt till häktandet af Naquet, Accolas och andra demokrater. De påstå, att der bakom upptäckts en farlig hemlig sammansvärjning, och hvad som ger någon sannolikhet åt detta påstående, är, att man beslutat sända en undersökningskomite till landsorten. Naquet förråddes derigenom, att man i hans källare fann under en sten det hemliga sällskapets statuter och en lista öfver dess anhängare. Det har en melodramatisk klang, men påstås vara sannt. v Pariserkorrespondenter meddela nu de upproriska proklamationer, som föranledt häktningen. Desamma äro nu historiska aktstycken, hvarför vi återgifva en af dem, så lydande! Fransmän! Bonapartes regering upprättades på brottets ågrundval; hon har sedan sexton år betäckt Frankrike mod skam. En gudlös usurpator af vår rätt; vill Bonaparte, brottets man, äfven göra oss till ett verktyg för de öfriga folkens undertryckande. Fransmän! Skola vi tillåta detta? I går den mexicanska okymsen, i dag den romerska. Denna dumma politik låter sig bedragas af en Bismarck och gör våra ärorika soldater till påfvens gensdarmer! Är skammens bägare ej fylld till randen? Skola vi till denne oduglige äfventyrare och hans band öfverlemna våra samveten, vår ära, vår existens? Frankrike går under, industrien år i fara, verkstäderna stängas, arbetsinställningarno tilltaga, eländet klappar på våra dörrar. Vi ha valet mellan vanäran och försmäktandet under denne man eller återförsättandet i våra egna händer af våra ödens ledning! Borgare! Resen eder Huru bjerta stå ej i Frankrike meningarne emot hvarandra. De franska biskoparne ej blott insamla, utan äfven värfva för den romerska legionen genom rundskrifvelser till presterna. Bredvid ofvanstående proklamation tager sig derför följande skrifvelse från higkanen af Straghonro nsgof hrokia nt.