mycket både nyttig och lärorik. Det skulle blott bero på honom sjelf att erbjuda Europas handel säkerhet, dess missioner tolerans och dess civilisation inträde, för att erhålla det till läromästare i krig och i näringar. Hären skulle, organiserad på europeiskt sätt, kunna reduceras betydligt. Under europeisk ledning byggda vägar och broar skulle angripa anarkien i dess rot och på nytt upplifva handeln. Olyckligtvis är det ett faktum, att abyssinierna, deras kejsare icke undantagen, allt jemt med misstroende betrakta europeerna. De beundra vår skicklighet, men tro sällan på vår andliga öfverlägsenhet. De betänka icke huru vi kommit till våra uppfinningar. De äro för stolta för att vänta förståndiga råd af oss. Kejsaren sjelf fruktar oftast för att i de utländska konsulernas goda råd snaror utläggas för honom, genom hvilka hans land skulle öfverlemnas i våra händer. Abyssiniens religiösa lif är intet mindre än sundt. Der råder en fullkomlig anarki i trosbekännelser. Den herrskande bekännelsen är kristendomen, dock äro mohamedanerna i städerna och gränsprovinserna mycket ubredda och mäktiga. Söderut ha många judar bibehållit sig. Hedendomen är icke ens midt inne i landet fullt utrotad; på nordgränsen bo de deistiska bazerna, på sydgränsen de djefvulstillbedjande galla. Kristendomen sjelf är hos största delen af folket blifven ett yttre namn och mycket uppblandad med judiska bruk.