ten Lyons försorg här på platsen förskassat sig biljett för ofverresan, men tycks i allmänhet ej vara tillfreds med det sätt, hvarpå de löften, som emigrantbolagen och dess agenter afgilva, blifva hållna. Afresan härifrån Göteborg skedde med ångaren Albion och färden öfver Nordsjön var mycket svår. Om framkomsten till Hull heter det: Hr Lyons ombud i Hull, en hr Pettersson, motade oss till ett vid kajen liggande varumazvasin, under utösande af oqvädinsord, såsom Cåsno såumma bönder, såhundark, m. fl. epiteter. Sålunda instängda i magasinct, si go vi stå der en och en half timma, hvarefter den värde kommissarien kom och ledsagade oss till jernvägsstationen, der vi, mot uppvisandet af våra i Göteborg köpta biljetter, erhöllo dylika till bantåget, som afgick kl. 8 på aftonen den 13 September. Emigrantombudet i Liverpool, en hr Mildenstein, synes bättre än den i Hull ha fattat vigten af sin estållning. ty hans åtgärder vunno alla passagerarnes belåtenhet. Nu följer beskrifningen om emigranternas embarkering å den amerikanska ängaren samt anordningarne ombord, hvilka tyckas ha varit allt utom beqväma för de svenska resenärerna. Innan fartyget lemnade Liverpools hamn verkstilldes likarebesigtning å emigranterna. Vi citera ifråga om denna sak bresskrifvarens egna ord: En sådan läkarebesigtning verkställes af en utaf regeringen tillförordnad läkare, och inget emigrantfartyg tillätes lemna Liverpools hamn, förrän läka ren ofvertygat sig om att alla äro friska ombord, — Gack och gör sammaledes i Göteborg! — Om vede:börande derstådes kunde förmås att utöfva nadig kontroll öfver emigrationen derifrän, skulle ej så många sjuka svenskar behöfva qvarlemnas i Liverpool, som vanligen sker. Det hände äfven denna gången, att en småländsk torparesamilj måste qvarstanna, för det att ett al barnen insjuknat. IIvika omkostnader den fattiga familjen, som bestod af 6 personer, fick vid kännas, kan lätt tänkas, då man tager i betraktande, att kost och logis i Liverpool ej kan erhållas billigare än ungefär 1 rår om dagen pr person. Sedan följer en beskrifning om resan öfver Atlanten, hvilken har flera mörka än ljusa punkter, och deri det bland annat heter: Beklagansvärdt var tillståndet å ÅAlbion under den storm, som rådde å Nordsjön; men detta var ej att jemföra mot tillståndet å Hibernian, synnerligast bland de qvinliga passagerarne och barnen. Flertalet plågades först och främst af sjösjuka; men ej nog dermed: många af dem lades på sjukbädden, och deribland en gammal gumma och 3 barn, för att aldrig mera uppstiga derifrån. Om det varit bättre sörjdt för ventilation och om passagerarne ej varit så sammanpackade, som nu var fallet, skulle naturligtvis sjukdomen blifvit mindre. Slutligen säger brefskrifvaren: En resa öfver Atlanten skulle för mången Vara rätt angenäm, derest man å ångsartyget rönte ett humant bemötande såväl från befälets som besättningens sida, och om man erhölle sundaredrum samt tillräcklig sund föda. Men detta händer, tyvärr, aldrig (2). Hvad nu först bemötandet beträffar, så kan det svårligen kal las humant, att af besättningen blifva trakterad med ett slag at en tågstump, en nypning, en spark eller något dylikt. Jag tror ingen af de skandinaviska passagerarne undgick att bli förolämpad af dessa råa sällar. — Hvad rovianten angår, så kom man sällan i åtnjutande af tillräcklig qvantitet deraf. Det berodde helt och hållet på de engelska passagerarne, om skandinaverna fingo något med eller ej, emedan engelsmännen serverades först; och var det då något, som smakade dem, fingo de taga så mycket de ville, och hvad som blef öfver, skulle delas mellan oss. Vågade någon begära eller klaga på maten, blet han snart med etjenliga medel nedtystad.