— Men vet du då icke att jag bär en kärlek i mitt hjerta? — Jag också, min vän, jag har — jag hade — en! mumlade den unge doktorn qväfvande en suck. — Ah, du, den stränge filosofen. — Hör på Jean. Olyckan har drabbat oss begge. Den som du älskar har försvunnit för andra gången och kanhända mera olyckligt än den första. — Hvad säger du? — Hör på vidare. Den som jag älskar skulle icke kunna tillhöra mig annat än för priset af sin heder ... Din förmögenhet är förlorad; ditt hotell i aska ... Och fru de Saint-Valiez befaller oss att lemna Frankrike. Hon ålägger dig att ej forska efter anledniugen dertill och att blindt lyda henne. — Sålunda, sade Jean de Ruzolles, min älskade förlorad, min egendom plundrad och bränd, alla mina förhoppningar krossade och det enda som återstår mig är landsflykt! — Ja, landsflykt, svarade Mihldorf allvarligt, -— men man återkommer derifrån, min vän... Och någonting säger mig att vi skola komma tillbaka. Slut på andra delen.