Tisdagen d. 29 Oktober är en af märkelsedagarne i k. danska teaterns annaler, ty på denna dag för 50 år sedan, eller år 1817, uppträdde hofbalettmästaren August Bournonville som gosse (han är född 1805) i sin första betydande roll, nemligen som Adonia i Caignez skådespel Salomos dom. Då han på denna afton sjöng en i stycket förekommande kuplett, gjorde han en sådan lycka, att publiken, oaktsdt stycket gafs med anledning af drottningens födelsedag och oaktadt det på denna tid ansågs för Fopassande att applådera, innan de furstliga personerna gifvit sitt bifall tillkänna, brast ut i ett ljudeligt jupel. Emellertid var det dock icke på talscenen som han skulle göra sin lycka. I flera år vacklade han visserligen mellan att bli skådespelare, sångare eller dansör, men sedan ban år 1820 åtföljt sin fader till Paris gaf han afgjordt Terpsichore företrädet. Vid början af teatersäsongen 1829—30 återvände han från Paris, hvarest han efter en lysande debut hade fått anställning vid Stora Operan, och började i Köpenhamn sin stora verksamhet som balettmästare vid danska scenen. Han visade sig snart vara rätte mannen för att återupprätta danska balettens sjunkna anseende. Detta siod nemligen vid hans ankomst på den punkt att man flera gånger på allvar varit betänkt att utplåna baletten ur teaterns budget. Men under Bournonvill-s ledning höjde den sig snart till den grad, att den till och med öfverglänste utlandets förnämsta sceners. År 1829 uppfördes hans första divertissement: Gratiernes Hylding och sedan följde det ena mästerverket efter det andra, der ibland de äfven i Sverige bekanta: 4Sylsiden?, Festen i Albann och slutligen 1840 Turtadoren, Uppförandet af den sistnämnda baletten bildade en vändpunkt i den snillrike ballettdiktarens lefnad. Bournonville, som då stod på höjden af sitt anseende som mimisk dansör och som icke allenast skapade utmärkta baletter utan äfven förstol att föra fram dem i sullåudadt skick, isynnerhet genom sin oöfverträffliga framställning af bufvudfigurerna, blef offret för en kabal som var anstiftad al en grefve Schulenburg, hvilken blifvit sorgrymmad öfver det förmenta tillbakasättande som, enligt hans åsigt, drabbade den bekanta, utmärkta dansösen Lucile Grahn. Då emellertid grefven var en alltför sin herre för att sjelf kunna hvissla på teatern, lejde han 3:ne andra personer hvilka d. 14 Mars 1841, just då Bournonville som den segrande Torådadoren, i baletten af samma namn, i triumf bars in på scenen, mottogo honom med en ihållande hvissling Balettmästaren sprang ögonblickligen ned från båren, skyndade fram till den kungliga logen, i hvilken Christian VIII satt, och ropade med hög röst: Hvad befaller Ers Majestät, att jag skall göra ?? — Fortsätta!, svarade konungen, och baletten fick derefter ostördt fortgå. Men detta Bournonvilles käcka uppträdande ansågs i dessa absolutismens tider för ett groft brott mot den aktning man var skyldig konungens person, ja, nästan för ett crimen lesm majeslatis, och då balettmästaren i sin harm hade beslutat att redan påföljande dagen resa bort från sitt fädernesland, hvarest publiken stillatigande hade tillåtit ett par illasinnade att tillfoga honom en så grof förnärmelse, nekade man honom respass. Han ville emellertid bort för hvarje pris och efter 14 dagars kammar-arrest fick han tilllåtelse att resa bort på 6 månader emot att hela hans gage för denna tid indrogs. Kabalens anstiftare gingo emellertid icke fria för straff; gr sve Schulenburg fick 14 dagars arrest på högvakt och hans medbrottslingar fälldes till penningböter. Nu reste Bournonville till Italien, hvarest han studerade sin konst och med bifall uppträdde både i Milano och Neapel, men det fanns dock något som han studerade ännu omsorgsfullare och detta var det italienska solklifvet. Då de sex månaderna voro förlidna, började han längta hem; han återvände till Köpenhamn och blef straxt vid sitt första uppträdande på scenen mottagen med stormande bifall. Men han gaf snart köpenhamnarne tillfälle att ännu mera beundra och värdera hans geni. Arsdagen elter hans bortresa uppfördes hans nya balett ÅNapoli, i hvilken han bade nedlagt frukterna af sina studier af det italienska solklifvet samt med glödande, naturtrogna färger skildrat icke allena:t det brokiga folklifvet på Piazza Santa Lucia utan älven den hänryckande. berusande Tarantellan o. 8. v. till hvilket allt som en löreningslänk knyta sig de fantastiska scenerna i den blå grottan (azurgrottan på Capri). Nu fortsatte han sin verksamhet som balettmästare och skapade nya mästerverk, såsom bl. a.: fBellman, Konservatoriet, xkKermessan i Brägge, Brude!erden i Hardanger, ÄAbdallah m. fl. Sommaren 1854 reste han till Wien, dit åtföljd af sin yppersta elev, balettens primadonna, Juliette Price, men återvände, utledsen vid kabaler och intriger, redan följande året till Köpenhamn, hvarest han återtog sin plats och sina kompositioner. Nu sågo bl. a. La Vemana-, Fjeldstuen, 4BIomstersesten i Genzang, ÅFjernt frå Danmark? och Valkyrian dagen. Ar 1861 var åter hans engagement utlupet och åter lemnado han hemmet, missnöjd med den tryckta ställning, hvari baletten hölls. Han sökte nu engagement i Stockholm, blef der intendent för scenen och utvecklade under 3 teatersäsonger från 1861—1864 en stor verksamhet samt erhöll vid sitt afsked Vasa-orden. Vid återkomsten tillffäderneslandet fick Bournonville åter anställning och komponerade år 1866 baletten Pontemolle. Han har inalles komponerat närmare 50 st. större och mindre baletter, men ännu synes åldern icke ha försvagat hans produktivitet. Han ämnar innan kort bringa sin nyaste komposition Thrymskviden fram på scenen och efter allt hvad man hört om denna balett skall den endast bidraga till att ännu mera stadfästa hans rykte som balettmästare. Det är Bournonville, som skapat den danska baletten, hvilken eger ett europeiskt namn, och med uthållighet och ifver har han städse värnat om den och försvarat den mot alla de angrepp, som under de senaste åren gjorts mot dess fortfarande bestånd vid danska nationalscenen. Carl Johans-statyn i Kristiania. Komitön för Carl Johans-monumentet i Kristiania, som i sin tid utsärdade uppmaning till såväl norska som svenska och danska konstnärer att insända skizzer och kostnadsförslag för ett dylikt monument har fått emottaga sådana från professorerna Molin och Bissen. Den förre har insändt trenne ritningar, en framställande konungen i kröningsdrägt och två i marskalksuniform och den senare fyra vax-statyetter, af hvilka en föreställer Carl