He 119 ÅC1184—114— OD MA) Af 119 11d111— mnat till konung Wilhelm en berättelse om en nordslesvigska frågans närvarande ställing. I afseende på innehållet af legationsidets föredrag har jag mig intet bekant, likom jag äfven är okunnig om regeringens ppfattning af saken för det närvarande; så jlycket vet jag dock, att Danmark tillbakaviat de preussiska garantifordringarne och att et för sin del fasthåller i deras fulla omfång id de fordringar, som af den preussiska presen, med undantag af Köln. Zeit., med harm llbakavisats. Hufvudpunkten i dessa fordrinar är återlemnandet af våra beföstade ställingar vid Dyppel och på Als, och huru ogerna van än vill i våra regeringskretsar vidgå et faktum, att Frankrike understödjer så långt ående anspråk, är detta faktum dock höjdt er hvarje tvifvel. Om grefve Bismarck påtår man f. n. något sådant som före och uner förvecklingen ang. Luxemburg, neml. att an, för att icke sätta allt på spel, är mycket illig att låta Danmark få Als och Dyppel och: ålunda bringa Frankrikes finkänslighet detta ya betydande offer. Endast dertör att han ioga vet, att konungen är under alla omstänligheter fast besluten att behålla en ställning, som lika nära berör Preussens militära och politiska ära, skall grefve Bismarck hafva betvingat sin håg att göra Danmark och Frankrike så betydande ettergifter (!). kfter allt hvad man kan finna, väntar man nu i Berlin, att den ändrade indelningen af valkretsarne i Nordslesvig skall medföra ett för tyskarne gynnsamt resultat af valen till den nordtyska riksdagen och sålunda utöfva ett för Preussen gynnsamt inflytande på utlandets och isynnerhet Frankrikes åsigter om Danmarks fordringar. Ju lifligare vi sjelfva hysa denna önskan, desto mindre kunna vi undertrycka vår fruktan för, att detta hopp icke skall gå i fullbordan. Den franska pressens hållning, som fortfarande ger våra officiösa och ministerielt sinnade tidningar anledning till höga klagomål, fastän den franska regeringen, enligt hvad (Bismarcks tidning) Nordd. allg. Zeit. nyligen försäkrat, skall hafva ålagt sina organer att föra ett mera hofsamt språk; den omständigheten, att tyska tidningar i stor mängd undertryckas af franska regeringen; kejsarens vägran att göra konungen af Preussen ett motbesök; det fientliga språk, som en af den lagstiftande kårens medlemmar, hvilken står de franska regeringskretsarne nära, under sista dagarne fört mot Preussen, och slutligen sjelfva Tuilerikabinettets misstro och afund, hvilka funnit sitt uttryck i Frankrikes uppträdande under förvecklingen om Luxemburg och i den franska redaktionen af preliminärerna i Nikolsburg — alla dessa momenter innehålla för oss en bestämd varning mot att sätta något slags lit till Frankrikes vänskap. Man tyckes ej, heller i de kretsar, som stå den preussiska regeringen nära, vara otillgänglig för öfverväganden af detta slag i trots af all yttre artighet mot det franska kabinettet; åtminstone talar Kreuzzeitung i sitt senaste nummer åter med mycken erkänsla om baron Beusts bemödanden om att grundlägga och befästa ett vänskapsförhållande till Preussen, önskar kejsarstaten all möjlig lycka och anför som ursäkt för sina först gjorda angrepp, att dessa mera varit riktade mot de af Beust valda medlen, än mot målet: Österrikes pånyttfödelse. Detta Thindrar emellertid icke tidningen från att straxt Åderefter ogilla alla Beusts åtgärder i den inre politiken och låta den fromma önskningen skimra igenom, att den österrikiske ministern måtte rätt snart stranda med sina planer. Att döma af denna skrifvelse frukta man i Preussen mycket för alliansen mellar TFrankrike och Österrike, hvilka båda maktei nu alltid ställas i de tyska bladen bredvid hvarandra, på samma sätt som de österrikiske och franska tidningar ej tröttna med att framhålla det intima förhållandet mellan Preusser och Ryssland. Det är tydligt, att man både i Paris och Wien anser en allians mellar dem törefinnas. I underrättelserna från der senare platsen stå de alltid i samband mec den i Österrike pågående panslavistiska rö relsen. Så skrifves t. ex. trån Wien: De är ej troligt, att den österrikiska regeringer kan längre förblifva en lugn åskådare af der uppenbara propaganda, som nu från rysk sid: bedrifves i de slaviska provinserna, sastär man hittills i utrikesministeriet afhållit sig från att göra direkta föreställningar deremot Det börjar dock småningem bli för brokigt I Böhmen hvimlar det at ryska utvandrings agenter; de czechiska studenterna uppmana: Jyppet att flytta till Ryssland och att en mass lemna universitetet i Prag. På samma gång kolporteras en adress till czaren om upprät tandet af ett panslaviskt universitet i Moskw. (Warschau?), hvilken erhåller talrika under skrifter; kort sagdt, rörelsen blir med hvarj dag våldsammare, och någonting måste snar ske, om situationen icke skall bli hotande Förhållandet mellan Preussen och Ryssland hvilket endast formelt skiljer sig från en verk lig allians och nära motsvarar det preussiskt — — — — 2