oss i ett drama, är en ganska sevärd produkt. Detsamma, mera ett proverb än ett drama med rask handling och intrig, blottar med skoningslös skärpa några förderssiga rötsår i Frankrikes sociala lif, hvilka dock äfven ha, fastän i annan form, tillämpning öfverallt. Några scener äro skrifna med öfverlägsen talang i dialogen, hvilken på flera ställen har points, som tillochmed en Scribe skulle afundats dess förtattare; och språket höjer sig stundom till ev skakande pathos. Bifigurerna äro i allmänhet endast löst skizzerade och sakna i behandlingen den finess, som varit för styckets bästa önsklig. Det hela förefaller något vårdslöst uthugget ur en djerf och nyckfull fantasis schakt. 5 -— Utförandet var förträffligt, hvarigenom äl-. ven många kantigheter i sjelfva styckev utjemnades. Särskilt förtjena hr och fru Raa samt hr Gustafsson att framhållas och hade den senare ingalunda den lättaste uppgiften att lösa. Samma stycke gifves i förening med en fransysk 1-akts komedi åter i morgon. I Brunnsparken öppnas i dag en liten shop, hvilken bör blifva en ganska angenäm och besökt tillflyktsplats under de dagar, då sommarens sol molnfri utgjuter sina gyllene strålar öfver en smäktande fotgängare. I denna shop komma neml., såsom förut omtalats, kolsyrade vatten, lemonader och andra törfriskande drycker, att tillhandahällas allmänheten till priser, hvilka ansenligt understiga de hittills vanliga. Skarpskyttekårens prisskjutning. Det börjar nu bli vanligt att i den ena landsortstidningen efter den andra höra klagan öfver, att intresset för skarpskyttesaken slappas och att de ännu helt nyss så täta lederna på ett betänkligt sätt glesna. Detta är bedröfligt, men ett faktum, och det kan endast förvärra eaken att förtiga detta. Den, som älskar sanningen, bör aldrig tveka om att uttala den. Om det sålunda är ett faktum, att intresset för denna så vigtiga angelägenhet ej längre är så varmt som för blott några år sedan, kan man väl särdeles undra deröfver, oaktadt den sympati för densamma, som statsmakterna, kommunerna och många enskilda personer vid flera tillfällen lagt i dagen? Nej, ty man har ej velat lyssna till de ofta gjorda uppmaningarne om, att prisskjutnings-fester måtte anordnas öfver hela landet, för att göra saken fullt national och genom det allmänna deltagandet i och för densamma bereda dem, som offra tid och möda och penningar derpå, den ersättning, som kan ligga i folkets, ja, i hela nationens uppmärksamhet och uppmuntrande belöningar for flit och skicklighet. Så som det nu är, skall, befara vi, den ena kåren efter den andra nödgas ställa sig på indragningsstat, så att at denna i grunden så ädla, så patriotiska, så sunda och betryggande rörelse inom ett större eller mindre antal ål blott skola återstå några förrådsinventarier och gamla sanor, i hvilka minnet at så mången gäckad förhoppning kan svepa sig. Må del ärligt uttalas — det sagra skenet utan kärn: kan endast tjena till att förvilla, och vi bör: ej medverka till att ingisva några bedrägligt föreställningar om tillvaron af en försvars styrka, som till betydlig del uppgått i hoglös likgiltighet och indifferentism. Vi ha närmast föranledts till dessa be traktelser af det sätt, hvarpå man lät den lö en skarpskyttekår så vigtiga tilldragelsen son en prisskjutningsfest här passera sistl. Söndag 1 stället för att göra der dagen till e liten högtidsdag för de i skarpskyttesaken me eller mindre intresserade och till en verkli fest för de i målskjutningen deltagande, för for man på ett sätt, som tyckes antyda e likgiltighet för saken, hvilken vi, sanninge att säga, ingalunda hade väntat, isynnerhe som vi visste att vid festen skulle som ore förande fungera en man, den der varmt on fattat folkbeväpningsfrågan, ja, gjorv den ti sin älsklingsangelägenhet och vid mer än e tillfälle betonat det. Skarpskyttekåren har sin egen musikkå hvilken det enligt vårt förmenande borde fran för allt åligga, att tillstädesvara vid de f kåren så vigtiga tilldragelserna som dess pri skjutningar, för att sålunda gifva åtminstor någon utmärkande prägel, något ovanligt denna bemärkelsedag för de unga skyttarn I dess ställe gjorde musikkåren i Söndags. egen hand en förlustelseutflykt till sjös, ler nande målskjutningen åt sitt öde. Vi åte gifva endast den undran, som många uttryc rr