Från Finland. — Arsdagen at mordattentatet mot kejsar Alexander högtidlighölls i Helsingfors med stor kyrkoparad på Senatstorget och bön i alla kyrkor. På aftonen var staden illuminerad. — En minnesskänk åt kejsarens räddare Osip Komisaroff hvartill medel åstadkommits genom subskription från flera delar af Finland kommer att förfärdigas i Helsingtors. Den skall utgöras af en silfverdryckeskanna af konisk torm med lock och handtag. Å locket ses i upprätt ställning en qvinnofigur, föreställande Suomi, med högra handen stödd å Finlands vapensköld, den venstra utsträckt och hållande en eklöfskrans. Handtaget föreställer en böjd furustam med en derå klättrande björn. Kannan prydes med kejsarens bröstbild och inskription på finska språket. — I Helsingfors har åstadkommits medel till tretton resestipendier till verldsutställningen, deribland tre för framstående tekniska fackmän och en större del af de öfriga för mera utbildade elever från tekniska realskolan och för verkmästare. — Planen att vid Helsingfors fästa en stående teaterpersonal är lifligt å bane. Resultaterna af det försök som före Nya teaterns brand i denna väg gjordes voro ganska fördelaktiga, hvarföre man hyser förhoppning om att kunna för foretagets åvägabringande bilda ett enskildt bolag. Antagligen kommer Åb. man-Pousetteska sällskapet, hvilket f. n. med mycket bisall uppträder i Helsingfors, att i sådant sall komma i åtanka. — Från Wasa skrifves: Isbryggan öfver Qvarken är nu lagd och begagnas flitigt för öfverfart till Sverige att döma deraf att många pass dessa tider uttagits för sådan resa. Skälskyttarno förutspå att isen icke skall gå upp före Eriksmessan, något som föga behagar dem. Huru kraftig kölden denna vinter varit kan inses deraf, att personer som i ett decennium varit i tilltälle göra iakttagelser på en å, i år funnit ställen derå tillfrusna, som förut på decenniet ej varit det. Då vi fortfarande ha ända till 15 graders köld om nätterna och om morgnarne vid 8:tiden c:a 10 grader, så är slädföret särdeles på isarne ännu godt. — Från Uleåborg skrifves att fattigdomen och eländet i de kringliggande socknarne äro stora och isynnerhet störst, der lönnbränneri bedrifvits. Den säd som funnits har nemligen förbrukats till bränvinstillverkning, hvil ken såsom olaglig ätven medfört otaliga an: dra skador. För lån ha egendomarne sedar gått till spillo och gårdarne ödelagts. På bo skapstoder yppas stor brist; hö och halm sti i högt pris. Störst skall eländet vara i Re volax. —k— —k h ——