naderna är redan amorterad. Föreningen rönte naturligtvis varmt understöd af de mera be medlade inom samhället, hvilka nu lärt sig värdera och uppskatta saken så, att de flest: arbetsgifvarne önska, det deras arbetare skol: tillhöra föreningen. Blott egenskapen at at vara töreningsmedlem föder en ambition oci en uppmärksamhet hos arbetaren på sig sjell som gör, att hans hållning blir värdigare och hans lefnadssätt renare. Härigenom kan har göra sitt hem angenämare och han finner håg för. bättre, höjande sysselsättningar, hvaraf äl ven efter hand följer stadigare berguing och kan ske välstånd. Det exempel, arbetareföreningen Norrköping sålunda gitvit, erkännes äfven de allmänt och har burit de välsignelserikasta trukter. Göteborg är en betydligt större stad ä Norrköping och eger liksom denna många fa. briksarbetare och näringsidkare. Det var derför naturligt, att då associationsandan, hvilker ligger i tidens hela riktning och skall bryt sig väg, för att bidraga till samtundenas om bildning, började att äfven här gifva sig ullkänna, densamma skulle genast vinna ännu större omfattning. Göteborgs Arbetareförening räknar ock etter föga mer än 6 månaders tillvaro c:a 2,200 medlemmar, ett antal, som skall otvifvelaktigt inom ett halft år härefter ha stigit till 3,000, hvilka då endast genom månatliga inbetalningar al 25 öre representera ett kapital af 150,000 rdr. Skulle det vara omöjligare för 3,000 i Göteborg, än för 1,000 i Norrköping, att uppföra sin egen byggnad? Skulle det vara tänkbart att man i Göteborg, det moderna framåtskridandets stad i alla praktiska riktningar, skulle visa mindre illlmötesgående mot en så talrik mängd af dess hittills ingalunda för mycket tillgodosedda medlemmar, än hvad man gjort i Norrköping? Det skulle vara tor Göteborg att underteckna ett fattigdomsbevis i hänsyn till uppfattning ai tidsandan och dess behof, som skulle komma mer än en att förvånas. Det är antagligen arbetareföreningens afsigt att, liksom man gjorde i Norrköping, bilda ett aktiobolag för uppförande af sin byggnad, med aktier lydande å ett mindre belopp. Och vi tro oss känna, att intresset för byggnaden är inom föreningen så lifligt, att ett betydande antal af aktierna skall af densammas medlemmar upptagas, isynnerhet som byggnaden ej allenast skall vara resultatet al en vacker ide, utan ock en lönande affär, at hvilket skäl saken ingalunda skall sakna understöd äfven af personer utom töreningen. Dock är det tydligt, att ett af vilkoren härför är, att föreningens bemödanden finna tillmötesgående jemväl hos myndigheterna. Det är naturligtvis af den väsentligaste vigt, att byggnaden kan fås till så billigt pris, att den kan med lätthet afkasta amortoringen. Härför är tomtens ötverlåtelse på de billigaste vilkor nödig, och är det på grund härat arbetareföreningens styrelse vändt sig med förut nämnda begäran till myndigheterna, naturligtvis i den förhoppning, att dessa skola med anledning af sakens allmänna natur bifalla den. För att få byggnaden ännu billigare, komma föreningens medlemmar att vid dess uppförande, hvar i sin mån, ätaga sig ett eller flera dagsverken i penningar eller in natura. Skulle någon komma och invända emot 088, att arbetareföreningens verksamhet ej är af någon allmän natur, ej samhällsvigtig, vilja vi bedja honom, för att komma på andra tankar, göra sig bekant med de förvånande resultater, dylika föreningar frambragt i England, läsa de entusiasmerade beskrifningarne om, hvilken förändring de verkat hos befolkningen, huru de förjagat dryckenskapen och kroglifvet, utbredt ordning, snygghet och belåtenhet i hemmet, förädlat karakteren och väckt sjelfkänslan med sinne för allt, hvad som är godt och hederligt, huru den gemensamma samverkan och sträfvan till samma mål bannlyst den småaktiga och trångbröstade egoism, som handlar efter den gamla regeln, att hvar och en är tjuf i sin egen näring, och framkallat öppet trofast brodersinne med det glada medvetandet och erfarenheten om, att man är stark genom att hålla tillsammans och ömsesidigt gagna hvarandra, genom att tå rygg mot rygg; — man bör känna något till cet jubel, som på deras möten uttalas i ord och står prägladt på allas ansigten öfver itt hafva, såsom de sjeltva uttrycka sig, hunnit från helvetet till himmelriket, för att förstå, det engelsmännen ha rätt, då de säga, att ibetareföreningarne äro de gagneligaste och nenniskovänligaste at alla menskliga uppfiningar — då de utsända missionärer rundtmkring i landet, för att vidare utbreda dem — då de påstå, att arbetareföreningarne äro n sida af en ny verldsprincip, hvilken skall åsom gemenskap och samverkan segerrikt ch oemotståndligt bryta sig väg öfverallt, — — — — F — — — — —ö— — — — — — —