AFtvTYUT unurmare:Interpellationen väcktes af den bekante Bennigsen, som började med att uppläsa ott bref srån Luxembourg, hvari det hette, ut! det bland storhertigdömets 200,000 innevånar ej finns 200, som icke tala tyska. Han klarade, att alla partier skulle stå eniga, a det gällde Tysklands integritet. Tyskland ön skar fred, men skyr ej krig. Bismarcks svar löd sålunda: Genom sörbundets upplösning har konungen af Holland erhållit full suveränitet öfver Luxembourg. Der råder ovilja mot en anslutning till det nordtyska förbundet på grund af den alltför höga militärbördan. Der råder äfven i högre och högsta kretsar misstämning mot Preussen på grund af dess segrar. Holland begärde i en depesch af Oktober förl. år, att de preussiska trupperna skulle utrymma fästningen. Eftersom regeringen ej önskar främmande furstar i det nordtyska förbundet, har hon underlåtit att utöfva någon tryckning på Nederländerna. Den franske kejsaren har i sin höga rättskänsla medgifvit, att Preussen icke sårar Frankrikes sjelfkäusla. Preussen fäster verkligen afseende vid denna känsla, så framt dess egen ära gör det möjligt. Jag tror ej, att fördraget mellan Frankrike och Holland redan blifvit afslutadt; men jag kan icke påstå motsatsen. Vi erhöllo först officiel underrättelse om saken genom ett yttrande af konungen af Holland till den preussiske gesandten om, huru Preussen skulle upptaga ett eventuelt afträdande af hans suveränitet ötver Luxembourg. Preussen svarade, att det pålade konungen af Holland hela ansvaret härför, emedan det icke för dess del fanns någon anledning ätt afgifva en förklaring. Preussen skall skaffa sig underrättelse om de åsigter, som de makter hysa i frågan, hvilka i förening med detsamma undertecknat fördraget at 1839, rådgöra med sina förbundsvänner och skaffa sig visshet om det tyska folkets mening genom dess representanter på riksdagen. Holland har erbjudit sin vänskapliga bemedling vid underhandlingarne mellan Frankrike och Preussen, men detta anbud har blitvit förkastadt. Sakens egen karakter förhindrar mig från ati lemna ytterligare upplysningar. De nordtyska förbundsregeringarne hoppas, attjman skall lyckas på fredlig väg häfda Tysklands rätt och bevara ett godt förhållande till utlandei. Riksdagens president, hr Simson, förklarade under församlingens bifall, att interpellationen gjorts på ett sätt, som var tillfredsställande både med hänsyn till dess motivering och till svaret. Den tyska riksförsamlingens bifall härtill är betecknande och märkligt. I Berlin tyckes man redan hålla krigsråd, och man brådskar i största hast med att få förbundsförfattningen bragt till stånd. Kronprinsen af Sachsen har anländt till Berlin, tör att meddela, att den sachsiska hären nu är fullständigt omorganiserad efter det preussiska systemet. Den sachsiske kronprinsen har utnämnts till befälhatvande general för den sachsiska armen. Karlsruhe Zeit. meddelar, att Preussen försett Baden med tändnålsgevär för hela dess infanteri. Regeringen i Baden har af representationen fått anslag till anskaffande af bakladdningsgevär; men man tyckes hafva för brådt att kunna vänta tills de nya gevären bli färdiga. Bland de mångfaldiga rykten, som anknyta sig till den luxembourgska saken, må äfven framhållas berättelsen vm en offoch defensiv allians mellan Frankrike och Schweiz, hvilken skulle afslutits i förra veckan. Bismarck hotas äfven af andra svårigheter, hvilka göra hans ställning brydsam, för att icke säga i längden ohållbar. Han har neml. måst kämpa mot det nationalt-liberala partiet, hvilket vill enhet. Förbundsförfattningen är enl. Bismarcks ofta upprepade tör-si klaring byggd på de nordtyska furstarnes ömsesidiga öfverenskommelse, och man har ej kunnat uppnå en strängare enhetsform, än den som finnes i författniugsförslaget. Faran är således den, att de nordtyska furstarne vägra att gifva sitt samtycke till en författning, som upprättar en enhetsstat i st. f. ett förbund och genom insättande af en ansvarig förbundsminister eller liknande institutioner beröfvar dem den sista återstoden af sjeltständighet. Bismarck har många gånger ifrigt varnat de deputerade af den nationalt-liberala majoriteten mot att gå för långt i denna riktning ai en konstitutionel enhetsstat, som ovilkorligen måste undergräfva den grund, hvarpå hela byggnaden är uppförd. Han lyckades genom ett energiskt tal vid sammanträdet d. 23 förlindra tillsättandet af en ansvarig förbundsninister; mindre lycklig har han deremot vait i hänsyn till andra bestämmelser i törfattingsförslaget, vid hvilka både preussiska och K. ndra regeringar fästat särskild vigt, noml. de daragrafer som utesluta embetsmännen från: em al till riksdagen och neka de deputerade ek iksdagsarvoden; vidare den ursprungliga beså! tämmelsen om att förhandlingarna 4 esåIV — PR US — —