2 2— — — berättigade sordringar uppfyllda. I en depesch at d. 27 Okt. påpekas, att Rysslands strätvanden till förmån för Serbien varit fruktlösa. I en deqesch af d. 23 Nov. framhålles som den bästa lösningen, att man befordrar d kristnas välstånd och gör dem försäkrade om sjelfstyrelse under sultanens öfverherrskap. Hvad angår Grekland och upproret på Kreta, tyckes man enstämmigt uppmana Turkiet att afträda denna ö till Grekland, på samma gång man trycker, åtminstone å Frankrikes och Österrikes samt Englands sida, på regeringen i Athen, att ej fullfölja sin upphetsande politik vidare mot Turkiet. — Återstår nu att se, om dels Porten skall gifva med sig i denna riktning och dels grekerna skola låta sig härmed nöja. Det är ej utan en inre sammankedjning med denna maktgruppering, som Frankrike nu synes vilja drifva Preussen fram på arenan i den nordslesvigska frågan. Franska regeringen finner det nemligen nödigt att besvara den allmänna meningens många och högljudda spörjsmål rörande Preussens uraktlåtenhet att i detta afseende hålla sitt till Frankrike afgifna löfte. Den officiela Moniteur yttrar derför d. 6:te d:s: Kordslesvig, hvars befolkning är anknuten till Danmark genom en obestridlig slägtskaps och ett gemensamt ursprungs band, representeras i det nordtyska parlamentet af män, hvilka uttrycka innevånarnes enstämmiga önskningar. Den preussiska rogeringen, som lofvat att låta dessa befolkningar omrösta ang. sin framtid, förblir sin förpligtelse trogen och vill anmoda det nordtyska parlamentet om, att deltaga i löftets uppfyllande. Efter denna officiela förklaring vill det synas som att Preussen måste bryta sin i denna sak hittills iakttagna tystnad; Bismarck kan ej gerna längre spela den döfve, han måste träda fram på tiljorna och säga någonting. Sedan den orientaliska frågan nu tillsvidare får hvila, kan han ej längre hålla sig mellan kulisserna. Bringas den slesvigska frågan verkligen inför det nordtyska parlamentet, kan man dock vara temligen öfvertygad om, att tyskarne skola glömma den rätt, på hvilken de sjelfva åberopa sig för sin enhet och proklamera hela Slesvigs införlifning i Nordtyskland. Att Frankrike låter sig nöja med Bismarcks förklaring, att frågan skall till nämnda parlament hänskjutes, förefaller dock underligt, ty han skall deri kunna finna tilltälle att förklara Preussen fritt från sitt löfte i Pragerfreden. Preussen är emellertid ej alldeles lugnt, hvad stämningen i Nordtyskland angår. Enligt ett för parlamentet framlagt slutprotokoll öfver de nordtyska staternas fullmäktiges konferenser af d. 7 Febr. d. å., äro dessa stater ytterst missnöjda öfver den stora börda, alliansen med Preussen ådrager dem, och med hvilken befolkningarne ej länge skola kunna uthärda. Anmärkningsvärdt är, att Rysslands trände, storhertig Peter af Oldenburg, begärt en liberalare förbundsförfattning än den preussiska. Han vill ej blott ett öfverhus som skall till en del träda i det nuvarande förbundsrådets ställe, utan äfven en särskild förbundsministår, en förbundsrätt och båda kamrarnes rätt att bevilja de militära utgifterna (i motsats till den bismarckska normalbudgeten). Från Mexico skrifves rörande ställningen derstädes: D. 19 Jan. anlände Maximilian från La Teja till Mexico med fast beslut att försvara sin krona. För att skaffa sig nödigt mynt, har han skickat allt sitt silfver till Myntet, för att derat låta prägla piastrar. Hvarje dag lemna franska kolonister landet, och flyktingar komma från det inre af landet till hufvudstaden. I Tohuantepec ha de nya befriarne uppbrännt 1,500 hus. Dea jernväg, som öppnades d. 24 Jan. mellan Mexico och det 14 mil derifrån belägna Apizaco, har på Juarez befallning förstörts. Det bekräftar sig från alla håll, att Ortega häktats, men åter lyckats undkomma genom väktarnes bestickande. Juarez och hans anhängare utfärda de våldsammaste dekreter mot de i landet bosatta främlingar, isynnerhet fransmännen. Inglesias har befallt konfiskering af all egendom, tillhörig kejsardömets anhängare. Juarez har utfärdat ett edikt, som förbjuder alla främlingar att i Mexico idka minuthandel. Staden Mexico skall förete en bedröflig anblick; dess gator äro uppfyllda med franska utvandrare. I det olyckliga landet har således anarkien åter gjort sitt intåg med flygande fanor och klingande spel, sedan fransmännens aftåg. Det uppgifves från Paris att bland dem, som insändt bidrag till uppförande af Voltaires staty, äfven är Garibaldi, hvilken beledsagat gäfvan med denna skrifvelse: Caprera, Febr. 19. Ett monument åt Voltarie i Frankrike betecknar detta ädla lands återvändo till sin plats som förpost för menskligt framåtskridande i folkbrödraskapet. Det är ett godt omen för hela verlden, af hvilken den ofantligt store mannen var ende borgare, och ett förfärligt slag för despotiemens och lögnens 2 22. 4