SAS UVLNÖUVI Y11f10 ww2— mAm: fattades blott det. Rörande de i Amerika befintliga seniernas stämplingar och dessas tilltänkta plan att angripa Chester i Englaod, meddelar Times följande: Fenierna ha nyligen i Newyork organi serat ett band om 50 man, hvilkas särskilda uppdrag är, att begitva sig till England och Irland samt söka återuppväcka det döende brödraskapet. Dessa män sägas hafva ankommit till England. Femton at dem äro stationerade i London och bilda der ett direktorium. Åtta äro f. d. officerare vid amerikanska armen. I Liverpool, Manchester, Leeds, Glasgow och Birmingham finnas äfven dylika direktorier. Under någon tid ha dessa vidtagit anordningar om att söka koncentrera sina krafter på någon plats, hvilken skulle omnämnas i Fredags åtta dagar. Dettaskedde icke, utan sammankallades ett möte till påföljande Söndag i Liverpool, och då beslöts, att man skulle angripa Chesters slott följande dag, bemäktiga sig der förvarade vapen, atskära telegrattrådarne, upprilfva jernvägarne, söka komma undan till Holyhead och deritrån till Irland. Man känner ännu icke, hvilka anordniagar som vidtagits för deras emottagande i Irland. På mötet uttalades ätven öppet, hvarför Chesters slott valdes. Anda till Söndagen var Chester ej skyddadt af mer än eu halft dussin soldater, som höllo vakt å slottet, och dubbelt så många obeväpnade poliskarlar i staden. I deras vård funnos ej mindre än 9,000 gevär (för några veckor sedan voro der 30,000, men största delen hade borttorts, för att förändras till bakladdningsgevär), 5,000 svärd och 900,000 patroner, samt krut i mängd. I en annan del at slottet sunnos 900 gevär, tillhörande milisen; och i en liten byggnad i staden voro 200 gevär, tillhöriga de frivilliga. Den första underrättelse, som erhölls i Chester om det tilltänkta angreppet, kom kl. 12,30 f. m. från polisen i Liverpool, för hvilken en officer ur amerikanska armeen förrådt hela planen. Snabba åtgärder vidtogos, och kommendanten telegraferade till Manchester om förstärkning. Kl. 2,30 anlände 30 man från Liverpool och några från Manchester, alla af lika utseende. Tidigt på morgonen utkallades de frivilliga, som måste enrollera sig som poliskonstaplar. Kl. 3 hade mer än 500 dylika män anländt. Tidigt på efterm. blefvo främlingarne djertvare och samlades i hotande hopar. Militär anlände dock från Manchester, hvarigenom angreppet på slottet fördröjdes. Kl. 4 anlände ytterligare trån Manchester 400 främlingar. Senare kommo 40 man från Halifax och 70 från Leeds. Straxt efter kl. 5 voro der fenier till till ett antal af 1,400 å 1,500 man. Några, som troddes vara deras anförare, samlades i ett hus, der polisen fått underrättelse om att de skola möta. Senare på natten sammankallade stadens borgmästare ett allmänt möte, dervid 500 borgare utsäste sig att sköta polistjenst. Underrättelse ingick, att en bataljon garde var med extratåg på väg till Chester. Alla dessa förberedelser verkade på senierna, som under natten begåfvo sig i grupper om 10 och 20 man till fots till Warrington och andra närgränsande städer. Några arresteringar gjordes, hvarefter all: åter var lugnt i den goda staden Chester. Senare Post. : Kejsar Napoleons trontal erhåller öfverallt ett gynnsamt bedömande. Sjelfva Köln. Zeit:s ene korresp. i Paris måste nu medgitva, att den förut at honom såsom missbelåten tecknade stämningen redan betydugt förbättrats. Bismarcks tidning Nordd. allg. Zeit. säger: Det franska trontalet skal mycket tillfredsställa vännerna af freden ock af nationernas fredliga framåtskridande. Den franske kejsaren har gjort alla frågor, som hålla den politiska verlden i spänning, till föremål för uttömmande betraktelser och har kommit till det resultat, att Frankrike kan nu vara tryggt och icke behöfva frukta faror I framtiden... Det kan dertör ej vara något tvifvel underkastadt, att trontalet skall bäde i sjelfva Frankrike och i det öfriga Europa blifva med uppriktig tillfredsställelse emottaget. Times är något ironisk och yttrar bl. a: Kejsaren framlägger för kamrarne förslag, hvilka erbjuda nya garantier för politisk frihet. Kejsaren säger ej, hvad det är som förmår honom, att efter 15 års väntan förverkliga sitt folks önskningar. Men för dem som veta, huru man bör läsa senare delen af talet, är den endast ett corollarium till den första. Frankrike har haft nog af personlig regering; Mexico, Italien, Tyskland, Danmark och Polen hafva pålagt kejsaren ett ofantligt ansvar. Huru stort hans snille än är, har det likväl icke vid alla tillfällen kämpat med framgång mot ödet; det har ej besegrat en motvillig sammanfattning af omständigheter. Han hade misstag att stryka öfver; blunder att borträsonera. Hädanefter skall klandret