Den k. propositionen går i samma riktning som svenska folkets lyune Detta är trogt, men hetosgt. Man försummar att sörja för landets försvar, ulls vi en gårg befinnas vapenlosa, om ock icke värnlösa. Sedan rusar man ästad, sänder ut ombud att kopa vapen i stort, och när dessa vapen erhallis, ärv de kanhända hos de stora makterna redan kasserade. Tal. ville ej förorda afslag ull propositionen, men Ouskade, att statsutskottet matte så lägga sina ord, att regeringen ej allt lör mycket v:d vapeninkopen förbastade sig. Man hade länge hört skrytet med de stora tullinkomsterna al fräumande varor, men dessas etorlek vore det sämsta tecken för lanuets sinanser. Vår export består hufvudsakligen af ravaror. Denna vore således ej heller avt skryta med. Slutligen erinrade tal., att statens obliganoner stå i säwre ansecnde och äro mindre begärliga än bypotekslöreningarner, ehuru de förra lyda å en half pruc. högre ränta. Han varDade äiven för alla illusioner om utländsk kredit. Det vore vådligt att blasa upp sig dermed, så länge vi ej hado någon kredit i England. Frih. af Ugglas önskade, att man ej måtte se framtiden an med missmod, utan visa litet ortroende till sig sjelf, lör att ock kunua ingifva det hos andra. Grelve E. Sparre jemlörde ställmugen nu med den vid 1815 års riksdag, Onskade, utt statsutskottet måtte sammanträda med deputerade från bevillnings-, bankooch lag-utskotten, Jör att gemensamt undersöka den flnanslella ställvingen. Grefve C. G. S. Mörner besvarade några föregående talares yttranden samt erinrade om de blomstermalunngar-, med hvilka den nu ashårde tinausmiunstern skildrat landets ställniug 1857, då hau trädt i spetsen för finansstyrelsen. Elt motstycke till deese malningar lemnade den vu upprullade dystra tafla, föreställande ställningen, då han alträdt. Au anticipera på framtiuen gick icke längre an. Man måste först beräkna tillgångarna och sedan derester rätta utgifterna, ej tvartom. Tal. klandrade att penningar äfven i år användts till förlärdigande af ull krigsbruk odugliga gevär, samt att wan vu gripit till torhöjmug af bevillning, då denua utväg vore eww väl bahofl gt nodankare, om krig uppstode och tullinkomoterna sorsvunne ur budgeten. Han hoppades, att den nya representationen okulle handla så, att det ej kunde f. rebrås densamma, ätt den mest synbara löljden af förändringen bletve — uya skattebordor. Fub. Sprenytporten uttalade sin förvissning om att forhojmugen 1 bevilningen ej skull: komma att utgå. Siuten masto så regleras, att ej blott debet och kiedit ginge i hop, utau att ordning och sakerhet i finanserna matte inverka betryggando på hela sambället. Frih. A. C. Raabs motion om utgifvande af en riksdagstiuneung remitterades ull det tillfälliga utskottet och skulle meddelas Audra kammaren. Hr Hasselrots motton om andring 1 skolstadgan avgående presternas ordforaudeskap i skolstyreisen och om anslag ar hela den 8. k. skyddsalgiften till folkskolan blet i den forsta delen remitterad ull det blifvande lagutskottet och i den andra ull statsutskottet, men sorslaget vm tillsättande al ett särskildt utskott tör behandling at trågor rörande undervispingsväseudettörtoll dels på hemställan al grefve at Ugglas, som ansäg alt man borde uppskjuta ullsättandet at ett särskildt utskott, tills man fioge se huru stort motionernas antal bletve, och dels sedan motionåren återkallat sitt förslag. Hr v. Geijers motion om töräudring i grunderna för valbarhet til landstingsman renutterades till lagutskottet; hr Schartaus om bankovinstens användande för riksbankens ogen verksamhet och det allmännas väl till bankoutskottet och om sorhojniug å infördeltull på kaffe, socker och tobak ull bevillunngeutskottet. Frih. C. A. Raabs motion om titisät ande af ett särskildt utskott för benandling at trägor rorande sforsvarsvädenuet lortoli för närvarande på samma grund som det ofvannamnda toreslagna sårskildta utskut.ev i och tor unnervisniugsväsendet. Kammaren ätskildes kl. 2 4 e. im. I Andra kammaren talades ätvenledes hela förmiddagen om statsverkes mkomster och u gitter. Kegeringen antolis här unndre skarpt äv 1 Första kammaren, der dess mest prononcerade såväl pioters i misuska som kouservauva motståndare sitta, men älven har morte det råuande systemet klander al allvarlig are. Vi meddela narnedan, ull hutvudsaklugaste del ester N. Dagl. Allenanda, reterat otvel diskus-monen: ur G. de Mare började med anmaningar om en stome spAsÅmhAtU lakttagande än dom skett i den bPrOPU-,OHen. uttalade sg mot vinare uflandskokulUAUning, och yrkade, att a b tet a Nordvestra otambanan ej ma, under nuvarande penoingeiös lägenhet, bediifvas da skyudsamt som regeringen föreslagit. H: Muren i stamuce med den föregående talaren deruti att all möjlig sparsamhet borde tia-kftagas. så all staten cj onÖdigtvis förujupa es i chu add. men protesternde mot samma talares ssgt, att arbetet äå Nidvestra stambanan ej burde so rtsattas så allvarligt som i en k. propositionen löreslag ts. Eu sadant förlaringssätt vore stor misshushallniag De medel, som förut a denna bana blifvit nedlagda, gäfvo ej någon ränta förr än banan bletve faruig. Ingen k!ok industrudkare nedkastade penningar på ett jöretag, utan att på samma gang hafva för afsigt utt få detsamma så tort som möjligt fusrlbordalt. De penmngar, som hittilis blivit al svenska staten upp-anade, hade bitvit använda till nyttiga töretag. och det vore en lycka för landet att dessa företag blifvit utförda. Detia visade sig bäst al Sveriges ökade produktion. År 1843 uppå gick Sveriges export till nagot öfver 36 millioner idi; redan ar 1865 hade den stigit vill 108 umlhtoner. Sa-, ledes prouuktion n treoubplaa på mindre än 15 ar. Få länder, med undantag af England, kunde uppvisa! ett sådant framåtskridande. Att uuder det industrien vore i så stark utveckling, penningebrist skulle upp komma, vore ganska naturligt, men innebure ingaJunda något skäl att ingiälla redan påborjage nyttiga I I I