studerande af Gotlands nation, utan några närmare föreskrifter om medlens användande En vacker donation. Under sistl. å tillföll Tillinge församlings i Upland kyrkokassa en summa af 811 rdr genom testamente af gamla pigan Lisa Larsdotter Tillingberg som var född i nämnda församling och derstädes afled d. 14 Nov. 1864 i en ålder af 78 år. Gåfvan är desto värderikare, som den ärliga och trogna tjenarinnan, hvilken gifvit den, ingenting hade ärft, utan af sin ringa lön, som under en längre tid ej uppgick till mer än 12 rdr om året, genom flit och försakelse hopsparat det betydliga belopp, som hon lemnat församlingens kyrka i arf. Postfarten på Gotland. Från Westervik skrifves sistl. Lördag, att ängf. Polhem? blifvit utestängdt från Hornbrygga ett stycke till sjös, och post, passagerare samt gods hafva förts till fartyget på isen. Under de senare dagarnes snötjocka oeh storm har fartyget troligen fått ligga qvar utanför isbandet, utan att kunna företaga någon öfverresa. Vår tids lyte. Kronofogden Dillmans obestånd ger Westmanlands läns Tidning anledning till följande betraktelser: Hr D. är otvifvelaktigt ett offer, lagdt till flere dylika, för det olycksaliga vingleri, som, till söljd af vår tids utpräglade njutningslystnad och fåfänga, uppsöker och griper till både lofliga cch olofliga medel för att kunna hålla sig uppe och flyta ofvanpå iden farliga strömsättningen — ett vingleri, som i vår tid och i vårt land redan blifvit satt i ett slags system och skötes med en skicklighet, som är på samma gång både förvånande oeh sasaväckande. Det uppdragna maskineriet går så under åratal, tills det plötsligen stannar och maskinisten står vid branten af ett bräddjup, hvaruti inga försök af en hastigt påkommen, låt vara välmenande filantropi, sedan förma hindra honom att nedstörta. Tillämpningen här gör sig sjelf; — och man har kanske någon rätt att fraga: huru är det möjligt att vederbörande länsstyrelser, som skola hafva tillsyn öfver den förvaltning deras underordnade utöfva, så slappt fullgöra dessa sina ali ganden, att detta eländiga balancerande under fiera år får ega rum, ända tilldess det är omöjligt att rädda offret och de offer, dem det i sin ordning skall kräfva? Det visar sig här, att plåsterförsök till sist blifva vanmäktiga och att ett anfall af filantropi i elfoste timmen är — för sent, hvilka motiver än ligga till grund derför; — möjligen kunna ju dessa ans rängningar ock vara vanmäktiga försök att rädda sig sjelfva undan den skandal, som blundersoch konsiderationssystemet förr eller senare alltid måste medföra. — Det händer då, att den välmenta penninge-teckningen blir för matt och blek inför den teckning filantropiens föremål kan presentera. Utosvade alltid;vederbörande, i stället för denna släpphändthet och medgörlighet samt barmhertighetsansträngningarne i sista timmen, en e ädse vaken och allvarsa:n kontroll; säkerligen skulle dessa försök att -förvända ögonen på folk blifva mer sällsynta, de, som nu blifva offren, möjligen kunna räddas åt sig sjellva och stränga pligter, på samma gång lockande, men förderfliga exempel icke skulle-gifvas åt unga tjenitemän, för hvilka frestelsen att lefva och för sälant ändamål hopa skulder på skulder, till slut kan blifva till en förbannelse och en tragisk utgång. — Det sorgliga faktum, som nu ligger framför 0as, kan gifva en osökt anlodnin. att uppdraga en teckning af unga mäns 14t att lefva, röra sig och hafva sin varelse.