ej kunna annat an anse som pseudonym, enar hans namn, tecknadt under ett enskildt bref till oss, hvarken återfinnes i adresskalendern eller är oss för öfrigt i ringaste mån bekant (han synes emellertid ha legitimerat sig inför red:n af H. T., förmodligen under sitt rätta namn), hade till oss insändt en uppsats. Denna var troligen ämnad till försvar for mathållningen å besagde sjukhus, men den utgick egentligen på att nedsätta såväl d:r Liborius, som ej ansett med sitt samvete öfverensstämmande att direkt försvara samma mathållning, som vår förste insändare, hvilken framhållit förhållandet sådant det är (eller var), och slutligen de sjuksköterskor samt patienter, som lidit at detsamma. Då hvad hr Verus hade att förtälja i sak redan blifvit yttradt af sjukhusdirektionens ordförande med hans namns undertecknande; då han för öfrigt på ett opassande sätt sökte förklena en mangd aktningsvärda personer, och då slutligen vår åsigt om det ötverklagade förhållandet af allt flera skål stod oförändrad qvar, — så underrättade vi honom om, att hans uppsats på dessa grunder ej kunde af oss införas. Vi undra något litet på, att H.-T., vid intagande af hr Veri artikel, ej besinnade, att om ock de der personerna genom densamma framstå i vackrare dager — hvilket torde vara tvifvelaktigt, då de försvaras med sådana medel — så blifva deremot sjuksköterskorna, om hvilka väl högst få utom hr Verus vilja säga något ondt, i alla händelser på ett högst oförtjent sätt belackade. — Under alla omständigheter tycka vi att H.-T. skulle ansett sig höjd öfver att intaga den utslitna vändningen: Anm. af sättaren. En sättare är för god för att stå för en qvickhet af så oskicklig beskaffenhet som den, hvilken hr Verus här lagt honom i munnen. Gåfva. (Meddeladt). Sedan skepparne från Köpstadsö till Styrsö kyrka skänkt en ljuskrona, som första gången tändes Juldagens morgon uti Ottesången, har nu ytterligare en dylik ljuskrona, tast något större, blifvit till samma kyrka skänkt af f. d. skepparen Carl Nilsson och hans söner, skepparne Cornelius och Carl Gustaf Carlsöner, från Styrsö, och hvilken vackra gåfva Trettondedagen vid Ottesången första gången spred sitt ljus i templet. Gåfvan gör dessa ädla gifvare stor heder. Kyrkoherden H. Lindström tackade dem å egna, kyrkans och hela församlingens vägnar uti ett för tillfället passande tal. Från Fjellbacka skrifver Red:s korrespondent d. 4 dennes: Engelska ångaren William Clara, kapt. John Hughes, som härifrån afgick igår kl. 11 f. m. med last af hafre för hrr Thorburns Söner i Uddevalla, påseglade kl. omkring 2 e. m. vid Hatteskär nära Smögen jakten Elida, hemma på Florön, lastad med småsill, så att den sistnämnde ögonblickligen sjönk, hvarvid ynglingen Emanuel Niklasson, som vid tillfället låg i kajutan och sof, omkom; de öfriga 2:ne af besätttningen, Christian och Johannes Anderssöner, blefvo med nöd räddade. Ångaren satte straxt derefter på grund på samma skär och måste lossa en del af lasten i båtar, hvarefter den kl. 2 på natten kom af grundet och fortsatte kl. 8 i dag resan till Lysekihl, fastän läck. En norsk skeppsbesättning ankom i dag trån Stockholm, sökande sjölägenhet härifrån till Laurvig. Här hafva vi en skarp vinter och sjörök hvarje dag, men äro såväl yttre som inre hamnar fria från is. Amaranther-balen i Stockholm egde rum å ordens vanliga högtidsdag, Trettondedagen, i börsens festivitetsvåning, hvilken var hutvudsakligen dekorerad på samma sätt som vid den kort förut gifna Nyårsbalen. Balen bevistades af konungen, drottningen samt her tigen och hertiginnan at Dalarne. Konungen bar husarregementet konung Carl XV:s uniform, och hertigen af Dalarne Skärgårdsartilleriets. Drottningen bar en röd sidensargeklädning, garnerad med svarta spetsar, samt på håret juveler. Hertiginnan at Dalarne bar en rose-sidensarge-klädning, garnerad med hvita spetsar och perlor samt på håret diadem i guld och perlor. Den kongl. familjens medlemmar dansade med följande personer: Konungen dansade polka med m:ll Servais, mazurka med fröken H. Fåhreeus; 2:dra frangaisen med friherrinnan kerhjelm, född Gyldenstolpe, vis-å-vis löjtn. C. Munch och hoffröken Lagerheim, och 3:dje franqaisen med friherrinnan Palin, född Koskull, vis-å vis löjtn. grefve Gustaf Gyldenstolpe och fru Weber, född Weylandt. — Drottningen. dansade 2:dra frangaisen med hofmarskalken af Edholm, vis-å vis löjtn. frih. C. G. Wrangel. och m:ll Hedvig Thyselius, samt 3:dje francaisen med k. danska envoygen grefve ScheelPlessen, vis-å-vis ryttmästaren grefve Axel v. Rosen och fröken Amelie Piper. — Hertigen af Dalarne dansade polka med hoffröken