1421979 99765 4 113140 248530121 Mark smör. Från Utlandet. Allt digrare och digrare visa sig molnen i sydost. Brytningen mellan Turkiet och Grekland har nått den punkt, att man tyckes kunna vänta allvarsamma förvecklingar. En ny minister har i Grekland, som bekant, tagit tommarne om hand, och denna uttalar i sitt program öppet storgrekiska idåer samt antyder, att en mera energisk politik kommer att fullföljas emot Turkiet. Times uttalar sig i artikel efter artikel om den grekiska frågan och hoppas, att den engelska regeringen skall vara den sista, som inblandar sig i de orientaliska förvecklingarne. Skulle det vara oundvikligt, att Turkiet hemfaller åt upplösning, så väntar bladet, alt endast Grekland, RKume nien och Serbien må åtlnjuta fördel af hvad Turkiet förlorar. I en notis från Athen förmäles äfven, att den britiske gesandten derstädes nekat de engelska konsulerna i Athen och Pireus tillåtelse att mottaga de dem erbjudna värdigheter som medlemmur af det i London varande philokretensiska sällskapets centralkomit6. Derjemte uppträder nu britiske gesandten på andra sätt och söker stäsja krigslusten i Athen — så berätta åtminstone wienertidningarne, under det att Bismarcks organ Nordd. allg. Zeit. naturligen söker af alla krafter att utmåla denna förveckling i den svartaste dager. Det är egendomligt att Times och britiska regeringen nu uppträda så återhållsamma, sedan de kort förut pustat på upprorselden, ehuru Danmark på sin tid erbjöd ett motstycke till Grekland. Också skall den engolske kapten, som förde qvinnor och barn från Kreta, vara desavouerad, hvilket ej hindrat Ryssland att låta ett krigsskepp utföra samma menniskovänliga mission, under det ryska tidningar återgilva Timesgrekvänliga uppsatser och med nöje finna dem motsvara deras egna åsigter. Fastän Times medgifver, att förvecklingarno mellan Grekland och Turhiet kunna störa den europeiska freden, tror dock bladet att ingen at de europeiska makterna är beredd att taga den invecklade frågan under behandling. Bladet säger: Både sultan Abdul Aziz och konungen af Grekland bo i glashus och böra taga sig väl till vara för att kasta sten på hvarandra. Enl. folkrättens regler bör man visserligen tillskrifva Grekland skulden för att vara den angripande parten, men det kan synas tvifvelaktigt, huruvida det i sjelfva Grekland finnes någon regering(!) och om den unge danske prinsen kan kallas konung utom till namnet. krigsministeriet i Athen har neppeligen den makt öfver armåens officerare och manskap eller öfver flottans ångfartyg och kanonbåtar, som Agamemnon hade öfver de grekiska härförarne och skeppen, då de voro församlade utanför Troja. En öppen krigsförklaring mot Turkiet skulle vara mer än de bullersammaste patrioter i Grekland äro beredda på. Deremot finnes i de epirotiska och kretensiska bergen klyftor och remnor, der ev handfull frivilliga kan i åratal hejda och uttrötta en arm6. Att träffa turken på hvarje sårbar punkt och äfven undandraga honom hvarje tillfälle till öppet angrepp, deri har den grekiska krigskonsten bestått alltsedan den första tiden af grekernas nationala strärvanden oster oberoende; krig å öppen mark tillhör ej den grekiska politiken. Önskan att sönderrifva diplomatiens förrädiska väfnad kunde förefalla rimligast å Turkiets sida, men turken nedtryckes utaf känslan at att domen sväfvar öfver hans hufvud. Han inser mycket väl, att han endast tolereras i Europa; han vet, att hans trosvänner blott utgöra en fjerdedel i förhållande till de kristna i det europeiska Turkiet; han är ötvertygad om, att Rumenien endast afvaktar ett lägligt tillfälle, för att afkasta den sista skuggan af det beroende, som det för kort tid sedan besvurit, och att Serbien endast Inrar på ett gynnsamt ögonblick, för att bemäktiga sig det Belgrad, hvarom det ännu underhandlas. -yurkens förtroende till sig sjelf har länge varit skakadt, och de europeiska makterna hafva understödt blott med ett vilkor, nemligen att han ej ger anledning till främmande inblandning, att han städse förhåller sig defensiv, eller med andra ord långramt och säkert gör af med sig sjelf. Detta sorgliga val mellan en naturlig och våldsam död, en upplösning, som framkallas genom inre oordning eller yttre angrepp, har nu omedelbart påträngt sig den sjuke mannen.IIans .2 (ÄOSIAA Kn Krata UUnLO LYHÖ ran