pråk. Det skall afse den mexicanska frågan Och tros anvisa kejsar Napoleon en slutlig lösning af densamma. De nordamerikanska trupperna hafva som bekant besart Mutamoras; men då denna puakt redan en längre tid varst al fransmänneu uppgitven, är densammas besättande at unioastrupperna ett bevis på, alt den nordamerikanska regeringen nog vill nuderstödja Juarez och hans parti, men Inga lunda utan vidare lemna regementet i hans hander. Det juaristiska parnot i Mexico, hvilket endast andas hämnd mot fransmännen, fordrar, alt icke den ringaste eftergift skall göras dem vid deras uaftåg, men kabinettet 2 Washington tyckes hysa alldeles motsatta åsigter. Det amerikanska regeringen nåra stående bladet Newyork Piunes yttrar sig uti eo afgjordt fredlig och vänskaphg ton om den franska politiken, sägande: Man torde erinra sig, att kejsar Napoleon lör någon tid sedan skickade ett utomordentligt sändebud, general Casteluau, till Mexico, med uppdrag att vide taga de nödiga förberedelserna till frauska truppernas bemkallande, kejsar Maximilians tronufsägelse och ordnandet af de franska iutiessena i allmänhet. Denna mission var af största vigt både för Frankrike och Mexico, Många svåra och ömtåliga strägor Bro an: kuutova vid en så vigtig handelse som utrymmandet af det mexlcanska owrädet och den derpa följande regeriogstöä driogen, fragor af bade milnäårisk och civil art, fragor slutligen, hvilka i samma grad beröra de franska Ssaväl som de amerikanska såutressena och i hvilka vår regering bar samma unde! sou Mexico. Några af dessa, ex. siagan om upptagandet al tollinkvusterna i wexicaoska hamnar for transk räkning, gå ut ölver den period, under hvilken den Iranska occupauonen eger um; andra deremot äro omedelbart ankuusna vid tjellva lanvets u:rymwmande och helven så stor betydelse, att ej blott scaunsmaännen åroe stand att lösa den. Det var derför al stor vigt 01 N.pulevn att, sedan han skickat 60 representant, Åaneral Castelnau, försedd med oinskränkt lullunakt, tll hka vara säker ou, alt finna en fran var regemng ter mynuigad underhandlare på stället, som kunne diskutera de svälvande iragorna med honom och tidika ul sluta ofverenskommelse med alseevdv på de amerikunska intressena, sålramt dessa skulle kunna kom ma i betraktande. Om bav i aning derom inb,udn var regering att skicka en agent dit, för alt saummantälla med bans och inga ötverenskommelse med denna bkasvm älven med en agent tör Juarez regering. är det sannolikt, att mera tlltredsstallande resultate: skola kunoa uppnås, än om generat Custelnau hanaJat ensam. Den amerikanska regemugen kuude v) sända ev man, som var bätre egnad utt ropicsentera henuc vid ett sådant tillfälle, än general Sherman, ev man, som ej allenast skulle med fasthet skydda vara egna intressen, utan äfven blilva väl sedd al de frans ska mynd gheterna. Det sinnes ej nagot skäl utt batv.sl.. det Nap leon i hög grad önskar, ati general Castelnotus mission skall göra ett slut på den mexcauska frågan. IIan vill icke, att dot i nagot tall skall finnas orsak att komma tillbaka dit; han vill icke, att något skall finnas olrigt att algorn; hau vill ej, att oronketill något missförstånd skall tionas; han bar ingen Just att råka i förveckling med den rotzering, som okall folja på den al honom upprättade tronen och lika litet med amerikanarne, hvalkas mtressen ekola blifva så nöra förenade med sakerna: nya tillstånd i Amerika. Vi anse general Shermnnsändning hafvv en alldeles fredlig karakter. Den åsyltar icke, såsom man sorestallt sig, att påskyndfransmännens aflägenande från Mexico. Frausmånnern skola lemna det fort nog, utan ait vi skynda på dem Icke desto mindre hoppas vi, att den inom Jå vocko skulle draga efter sig följder uf den högsta vigt fö alla deri intresserade parter. senare Post. Journal des Debats förklarar, att enl. de diplomatiska dokumenterna fransmännen redan innan d. 12 d:s måste hatva utrymt Rom Det dekret, som bestämde den italienska hufvudstadens förläggande ull Florens, var neml, då det utkom, dateradt d. 12 Aug. 1864. Eul. hvad det försäkras, har general Fleury i Florens atgilvit det löfte, att fransminnen skola innan d. 12 d:s hafva lemnat Rom, så at Victor Emanuel skall kunna vid kamrarner öppnande d. 15 d:-a tillk:nnagitva for sut parlament, alt inga främmande trupper mera sinnas qvar på ilalien-k jord. Från Itahen meddelas, att de mest sjöfartsidkande europeiska nationernas slaggol äro eller komma att bli representerade utanför Civita Vecchia. Atveu Förenta Staterna sända dit en fregatt. Alla stater vilja medverka till fransmännens aftåg från Rom, under det kejsar Napoleon bestormar den hel. tadren att genom reformer understödja det mo raliska protektoratet. I Frankrike fortsara prelaternas uttalanden till förmån för den päfliga saken. Bi skopen af La Rochelle har nems. utfärdat eu berdabref i denna riktning. Franska Banken vägrar att emottaga påf vens nya i Kom präglade francsstycken så: som betalningsmedel. D. 29 dås tillbakavisade banken sålunda ej mindre än 10,000 romerska silfverlire, hvilka ett större bankirhus presenterade. Den franska militärkommissionen har d. 27 d:s hållit sitt sista möte och antagit reformförslaget i definitiv form, hvilket troligen endast skall undergå obetydliga förändringar vid diskussionerna inom statsrädet. Armeens effektiva styrka blir vå papperet 960,000 man, dess verkliga belopp anslås till c:a 800,000 man. Ohinion nationale berättar, att de dat Asåsntam skall upprättas ett mobilearde