— ————— — — — — Master Lester vili ej äta farstek, sade Tifile häftigt. Ilan sade mig helt spotskt igår att han fatt nog af den strunten i Rugby. Miss Bordillion skrattade. — Ni kan ge honom någonting annat, Tifflo. IIan är ej ofta hemma. Tirto skulle ha velat gifva honom torrt bröd; och häftigheten i hennes sista svar var ej förorsakad af någon motvilja mot befallningen mt sända upp fårstek till de unga flickorna, utan at den plötsliga tanken på honom. Han var en öppen ädelsinnad gosse, men mycket trotsig mot dem han fick motvilja för; och han och PTifle hade kännt en omsesedig antipati från första stund de tulfkades Att en sådan antipati dem emellin existerade var Ålttör tydligt af de talrika tvistigheter som egde ram då master Lester var hemma. Ibland var det han som började, ibland Lifde; miss Bordillion noll sig fjerran från arenan, och tjenstefolket ställde sig alltid på gossens sida. Efter att ha uträttat sitt ärende hos miss Rordillion, lemnade Tiftle rummet, ej genom den ogentlige dörren, utan genom fönstret, hvilket på franskt sätt var att Öpaa ända till golfvet. Hon gick med en hållning som om hon vore husets värdinna och visade sig högdragen mot hvarochen utom sia herre. Miss Bordillioa förmadade att hon skulle gå ut för att fråga mr Lester, hvilken fortfarande borde vara derute, hvilka hans planer för digen voro med sfscenlo på mältideraa; maa det saanolikaste var att hon imnade bryta ca lins i fordiglenlI: mil urge Lsester, I ST Detta seaaro gjorde hoa äfvsa til sitt hjertas stora!