En sommar på Island. Reseskildring a C. W. Pitskull. (Med omkring 30 illustrationer i träsnitt, 4 litografier i sargtryck och ev graverad karta öfver Island.) Stockholm, Alb. Ponnier. B.otta namnet Island, stäldt i en annan idöassociation än den om Islandsull och Islandsmossa, har en egendomhg Klang för hvarje nordbo. IIan vet, att på denna ö herrska ännu i dag ungefär samma seder, talaännu samma språk, tåjjas samma sagor och berättelser som i sordomtima, fastän 1,000 år hvällt sig deröfver. Det är således länge sedan en svensk man, Svasars son Gardar, skulle, omkring år 860, segla otver ull Syderöarne vid Skorland, men blet i den farliga Petlandsfjorden, norr om detta land, ötverfallen at stormar och kastad ut till gjör, då nan anlände tll östra sidan af Island vid udden Östra Hornet, der han fann en god hamn. Han soljde kusten och seglade rundtomkring ön samt kom härunder till tjorden Skjaltande på norra sidan, der han byggde sig några bus, för att öfvervintra. Detta ställe kallades sedan Husevik, och heter så ännu. Ea man, som han hade med sig, nedsatte sig här i närheten, men Gardar seglade tillbaka, kom till Norge och prisade det al honow upptäckta landet, som man eler honom kallade Gardarsholm. — Så berättar åtminstone N. N. Petersen om Islands upptäckt och början till dess kolonisering al nordiska vikingar — och ar det väl så underligt, att en svensk man stundom grpes al längian ull detta sagans land, hvilket —l— —— EEE