lenna ovanliga rättegångssak. Teater. Familjen Henoiton, komedi i 4 akter af Victorien Sardou. OÖrversättning af Axel Bosin. I några -Silhouetter af Theodore de Banville läses om Victorien Sardou: En förkattare har sagt: Man dödas midt i lyckan af sina genomståndna lidandenn. — Sardou dör, Gud vare lof, icke! men hans bleka lidande anlete med de djupt liggande, oroliga ögonen, det sorgsna uttrycket kring munnen och den molnhöljda pannan visa tydligt, att han i sin rikedom och lycka, såsom mästare i sin konst, egare at ett präktigt slott och af ett namn, som sväfvar på allas läppar, såsom oinskränkt herrskare ölver Vaudevilleoch Gymnase-teatrarne, så stark i sitt lagliga regemente, att han kan sluka Edgar Poe och Cervantes i en munsbit, att han midt i all denna herrlighet ännu lider under smärtorna från den tid, då teaterdirektörerna, som nu äro hans slafvar, nekade att emottaga hans stycken. Det tyckes, som om han utgått krossad ur den pinsamma kamp, hvilken man kallar de literära tfödslovåndorna. Ja, Frankrikes och dermed äfven hela den bildade verldens nu populäraste komediförsattare, Victorien Sardou, har haft sina litteräta södslovåndor, hvilka dock, såsom det alltid är fallet med kraftigare naturer, höjt honom öfver medelmåttan samt gifvit hans blick dess skärpa för upptattning af det förvända i sederna och hans penna dess satiriska spets. Det är med den ständiga framgången som då man går i yppigt och astarkt solsken. Man blir bländad och tår ej rätt syn på personer och ting. Då man en gång gar ut ur solskenet, skönjer man i mörkret; intet annat, än mörkret sjeltt. Då man deremot länge måst hålla sig i skuggan, lär man sig att skarpt urskilja föremålen deri — såframt man orkar lefva länge nog, för att slutligen nås af solstrålen, kan man sedan bli värdig ljuset och taga sig till vara för förbländning. Sardou var nog lycklig att i tid nås af solstrålen, innan ban tvinat bort, och han är nu i fullt solsken, der han blottar lytena och obarmhertigt gisslar samfundets skuggsidor. IIan hade lärt sig att meditera och begrunda, när han var dernere, kommen upp, gisslar han och leker med sina offer som spindeln med slugan. Med de fint pointerade replikernas knappnålsstygn pinar han de figurer, som skola framställa de förvändheter han vill gissla. I en lekande dialog, under ett fyrverkeri af pikanta intällen ställer han komediens karakterer upp på deras inbillnings tretot — men endast för att slunga dem så mycket djupare ned under en smattrande eld af skämt, löje och satir, blandad med moraliserande omdömen, klädda i en behagfull form och ingalunda med trubbig spets. Sjelfva moralen får ej hos Sardou vara trumpen. Men genom sin ädlare inre halt förhöjer den yttermera sin; egen tilldragande form. Hans moraliserande karakterer bli derför äfven nästan alltid angenäma företeelser. Familjen Benoiton är obestridligen ett; af Sardows bättre dramatiska alster. Ju högre förf. stiger i allmänhetens gunst, desto mindre böjer han sig under densamma. Han! skämtar ej längre blott för att skämta. Han ser, att hans mål står högre, än att endast roa för en stund. Han vill äfven undervisa och han gör det, utan att man nästan märker det, så lätt och ledigt handskas han med dialogen, hvars byggnad är, såsom alltid hos Sardou, helgjuten. Detta kan deremot icke så alldeles sägas om sjeltva stycket, i hvilket vi ha att göra så till sägande med tvenne pjeser: en komedi öfver det praktiskar uppfostringssystemet och ett drama öfver lyxen, det senare framstäldt. af de båda unga makarne Marthe (m:ll Smedberg) och Didier (hr Fehrnström), samt Clotilde (fru Fehrnström), Adolphine (fru Fornell) och Cnamprose (hr Bosin), medan komedien vänder sig kring de öfriga medlemmarne at familjen Benoiton. Det är tydligt, att fört. satt sig ett socialt mål före, neml. att persitlera Åle grand courant du sitcle, detta seberaktiga begär efter rikedom, denna förvärtvets sjukliga sträfvan, som blifvit till nästanl en fix ide och är den råtta, som gnager på samfundets ineltvor. Författarens plan ligger klar. Han har velat skildra den afgrundsbrant, till hvilken en af rikelomsbegärcts epedemi smittad tamilj kan komma, under det en dåraktig lyx går hand i hand med detta begär, ett Danaidernas såll, der rikedomarne Jl förslösas och hemmets lycka rinner bort. Åm i i I Ä I net är stort ... en ypperlig grund för en gripande skildring ur det närvarande at ett ondt. som fattat, ehuru med olika faser, hela det moderna europeiska samfundet. Fadren är på Börsen, på kontoret, kortligen på centralpunkten för förvärfvet. Modren är utgangen?, hon utbreder sina toalette: från salong till salong, på visiter, supåer, teatrar, kovserter, kapplöpningar ete. IIuru går det mad harnan: — DMlan ana tHAAAAÄ