Riksdags-Kaleidoskop. LXV. Den 29 Maj. Återigen har ett blad, och ingalunda det minst intressanta, i den sista ståndsriksdagens historia, blifvit i det närmaste sullskrifvet. För dem, som icke äro desto mera initierade i denna riksdags ställningar och förhållanden, skall sannolikt det af regeringen sordrade, af statsutskottet förordade och af de tre stånden redan behandlade anslaget till Posttidningen, blifva betraktadt allenast som ett ekonomiskt arrangement. Men denna anslagsfråga kan och bör äfven betraktas ur politisk synpunkt. Otvifvelaktigt är, att då regeringen icke blott framlade representationssörslaget utan med så mycken ikrast medverkade till detsammas antagande, insåg hon, det alla de band skulle brista, som hittills fästat de privilegierade stånden vid regeringen, och att hon allt framgent, eller åtminstone ganska länge, skall räkna sina otörsonligaste vedersakare bland dessa stånds ledamöter, som ej skola försaka något lägligt tillfälle att hämnas förlusten al rättigheter, som de anse heliga. andra sidan måste regeringen inse, eller befara, att den nya riksdagsordningen, Fr Ten1ee— —