Poströfvorlet vid Kongels. Till Red. af Göteborgs-Posten. Med anledniug af en artikel i Göteborgs-Posten för d. 6 i denna månad, rörande förloppet vid poströfveriet natten till d. 11 sistl. Januari i trakten af Kongelf, torde följande upplysningar (af postiljonen meddelade) blifva uti tidningen intagne. Postiljonen Knutsson hade vid afresan från Strömstad omladdat sin pistol och påsatt knallhatt. Den var således uti fullkomligt godt skick. Då han anlände nära anfallsstället hade han af en aning framdragit pistolen, dervid yttrande: -här skola vi vara uppmäörksamma-. I samma ögonblick tramsprungo 3:ne karlar, a: hvilka den ene fattar hästen och 2:ne anfalla postiljonen bakifrån samt tilldela honom ett starkt slag i hufvudet, så att han genast stupar ut ur kärran. Det bör noga märkas att detta var några sekunders verk. Knutsson hann aldrig spänna pistolen, ty naturligtvis hade han vantar för kölden. Om anfallet ej skett blixtsnabbt skulle tid varit för spänning, men nu var det icke möjligt. Straxt efter sallet reste Knutsson sig på knä, men vid denna rörelso stormade bofvarne på honom med nya slag, riktade isynnerhet mot örat (troligen mot tinningen) hvarigenomhan snart förlorade all sans. Vid återqvicknandet voro rånarne försvunna. Kuutsson släpade sig då tillbaka, stundom krypande på händer och knän (blodspår anträffades ä ömse sidor af landsvägen) till torpet Upsala, der han emottogs. Knutsson är en ung, kraftfull karl, och har vid flera tillfällen visat sig oförskräckt. Om han fått tid, skulle han nog vetat att försvara sig. Bemärkas bör ock att anlallspäkarne voro af groft tilltagen ek och 5 alnar långa, för att fullkomligt nå honom uti kärran. Att pistolen var i godt skick kan intygas af en Knutssons kamrat, som begagnar vapnet.