12P121 UHdCUIl. JHVTLECKHAHUAUC OCI antecCck ningsvärdt är, att, på året ett halft sekel efte den mans fall (2:dra pariserfreden 1814) son först gjorde Napoleonsnamnet stort och hvar största fiender voro England, Ryssland oci Preussen, de båda förra makterna sända sin: flottor till Frankrike, för att gifva glans å Napolconsdagen, under det Preussen ålas oci nästan bönfaller om Frankrikes allians. Märk värdigt är ock, att den revolution, som bered de väg för Napoleon, äfven genom många a sina tappraste söner bidrog till skapande af de statsförhållande, ur hvilket Förenta Staternas mäktiga republik framstått, och att nu denna samma republik sänder en del uf sin flotta hvilken del sjelf är en verklig flotta, till Europa och Frankrike, för att såväl visa republikens makt som för att deltaga 1 evolutionerna med de gamla europeiska militärstaternas flottor. Det har förut nämnts, alt kronprinsen af Italien, IIumbert, skall med en italiensk eskader bevista manövrerna, all österrikiska och turkiska örlogsmän redan i Plymouth sällat sig till den engelska eskadern. Nu berättas det från Köpenhamn, att en stor rysk eksader, under besal af kejsar Alexanders broder, storfurst Constantin, är på väg mot vester, för att stöta till flottorna i Cherbourg, och att den med hvarje dag väntas till Köpenhamn. Densamma skall utgöras af 11 med torn försedda pansarbåtar, fregatterna Sebastopol, GeneralAdmiral, pansarbatterierna Perevenetz, Netson-Menja, korvetterna Witjas, Griden, klipperskeppet Jachont, slupen Gronostajn, ångfregatterna ÅKurik:, Chrabryi, Wladimir, Solombola, ångyachten Strelna, segelyachterna Wolnar, Zabawa och -Victoria. Storfurstens flagga skall hissas på Rurik och eskadern fördelas i två afdelningar, af hvilka den ena under contreamiral Posset, den andra under contreamiral Butakow. Ängyachten Strielna och trenne segelyachter hålla sig vid Ruriks till storfurstens disposition. Utom nämnda fartyg förena sig med eskadern transportfartygen Artebschatschik och Krasnaja-Gorkar, fulllastade med kol. Till chef för staben är utsedd contre-amiral Lichatschew. Om kolerans vandring mot norr förljudes föga. Sjukdomen skall dock ha uppträdt på ett par ställen i England, men har der ännu icke någon epidemisk karakter. I Paris hyser man vissa farhågor, men ingen notis gifver ännu vid handen, att sjukdomen visat sig i någon allvarligare form i Frankrike. I Alexandria har den nästan alldeles upphört; men från Jerusalem skrifves deremot, att koleran der rasar med ursinnig styrka och vållar stor nöd bland den fattiga belolkningen. Om följderna af negeremancipationen skrifves från Washington d. 1 Juli: På senare tid har det förslag väckts, att negrerna icke skola ha rösträtt, innan de kunna läsa och skrifva. För närvarande skulle derigenom nästan alla svarta uteslutas från rösträtten, men detta tillstånd skulle näppeligen vara länge, alldenstund negrerna äro mycket vetgiriga och endast okunniga derför att man förbjudit eller afhållit dem från att gå i skola. Efter emancipationen kan man öfverallt se både gamla och unga negrer ligga i gräset med sina ABC-böcker; likaledes ha öfverallt negerskolor upprättats och det skall sannolikt icke dröja länge, innan negrerna äro itminstone lika mycket bildade som den hvita iulmogen, hvars okunnighet i Sydstaterna är nycket stor. Det förtjenar dessutom anmärcas, att negrernas antal i Förenta Staterna inder sista åren minskats med nära en sjerdelel. De trifvas icke vid friheten. Negern är f naturen sorglös, och om icke en intressead herre och egare tager vård om hans bäta, gör han sjelf intet. Härtill kommer, att egerracen på intet sätt är härdad; det framår tvärtom af sista krigets statistiska uppysningar, att de hvita bättre utstå tältlifvets trapatser och att relativt flera negrer dött af ifvet i fält än af fiendens kulor. Jag är öfertygad om, att negrerna skola efter hand tdö i Amerika likasom indianerna, de krafgaste individerna skola bli qvar och genom landning bli bruna, gulbruna och slutligen vita. Ilär i distriktet Columbia, hvarest ånga negrer finnas bosatta, är dödligheten Bland dem mycket stor. Det är i öfrigt rogt nog att se, huru de njuta och uppfatta n fribet. Isynnerhet löjligt är att se, huru e esterhärma den välmående hvita besolkninens vanor, klädedrägt och later. De svarta vinnorna och unga flickorna äro öfver alla egrepp grannlåtslystna, men de kläda sig tkväl med mycken smak, isynnerhet sådana m förut skvw kammarjungfrutjensl. Min ispiga tillhör en qvinlig frimurareorden, som ir ett slags uniform, liksom stiftsdamerna af in Ileliga-Grafvens-Förening; då hon går ut svart sidenkjol samt motsvarande hatt och antilj, är hon så fin en dame kan vara. Och dana äro alla negresser. TY . 5 2AO Ar Xr oh As de gt kö