Men Palms moder och några andra personer hade observerat den oförvägne örnens dristiga företag och sprungo under högt gny efter ho nom samt lyckades att befria pojken från den kritiska belägenhet hvari han så otörtänkt råkat. Palm bär ännu märken efter sin oangenäma bekantskap med den djersve roffagelns klor. Poststöld. Den från Sundsvalf afgående Sollefteåposten har natten mellan d. 12 och 13 d:s blifvit bestulen på en lösväska, innehållande jemte andra bref och tidningar ett rekommenderadt bref med inneliggande 1,000 rdr. Om förloppet dervid har vid hållen undersökning utrönts. att då postiljonen anländ: till Koflands gästgifvaregård, der skjutsombyte skulle ega rum, hade han genomräknat lösväsrorna och då funnit allt i sin ordning, men efter en liten stund aflägsnat sig medan bå starne försattes. Vid återkomsten hade han efter ytterligare genomräknande saknat en lös väska, tillhörande inspektor O. Forssman i Utanede. Då postiljonen ej ansåg sig kunna längre qvarstanna gjordes anmälan på stället att till återresan söka efterforska väskan, men denna kunde ej återfinnas. Misstanke uppstod då mot den person som då och flere gånger skjutsat posten från Sundsvall, en hos gästgitvaren derstädes anställd arbetare vid namn Olof Persson, men postiljonen, som trodde sig på egen band kunna reda saken, underlät av göra anmälan på postkontoret förr än dagen elter sin återkomst. Genom derefter anställda efterspaningar och undersökningar har utrönts. att Olof Persson tillegnat sig väskan vid Kotland och medfört densamma till Sundsvall, der han jemte en sin bror sönderskurit densamma och uttagit pennirgebrefvet med 1,000 rdr. samt efter att i väskan ha inlagt stenar sänkt densamma i ån. Penningarne hade bröderna delat och derefter lefvat friskt undan, så att de vid häktandet endast innehade c:a 200 rdr. De äro nu införpassade till länsfängelset och afbida ransakning. Brefvet lärer afgått på afgändarens risk, hvadan postverket ej anses komma att drabbas af någon ersättningsskyldighet. i Drottning Marie Antoinettes bref. Så som läsaren torde erinra sig utgåfvos förlidet år i Frankrike tvenne samlingar bref från den olyckliga drottaingen till sin moder. Nyligen har ytterligare en samling dylika bret utgitvits i Tyskland, efter i kejserliga biblioteket i Wien befintliga originaler. Blott högst få af dessa bref återfinnas i de franska samlingarne, hvadan det ser ut som dessa vore förfalskade. Detta har ätven prof. v. Sybel i Bonn påvisat, liksom han gifvit åtskilliga positiva bevis på att utgitvarne at de franska brefven råkat ut för en djerf förfalskare.