nerna utvälja den, som ur rent konstnärlig synpunkt blefve erkändt som det en så stor tanke värdigaste. Hvad de nödiga kostnaderna angår, för att gripa sig an med och ofördröjligen fullborda den hel. grafvens nya kyrka, skulle de kunna anskaffas genom en allman subskription, i spetsen för hvilken säkerligen alla kristna furstinnor skulle täfla om, att inskrifva sina namn. Den tanke, som ledt den höga fruns penna, är hög och värdig vår tid, hvilken vill rifva ned de fientligt afskrankande stängslen mellan de olika trosbekännelserna och proklamera kärleken, som Jesus sjelf predikade och lärde den. Det skulle vara ett talande bevis på mensklighetens framsteg i kristendom och allmän humanism, om alla, som erkänna Jesu läror, kunde samlas vid hans grar i broderlig endrägt, i frid och försonlighet. Att Frankrikes kejsarinna gör ett sådant förslag, är en glädjande företeelse i de dagar, som varit vittne till den sista påfliga encyclican, hvilken betraktar just toleransen som en af tidens irrläror och romersk-katolicismen som den enda religionen, hvaremot andra bekännelser äro kätterier. Det skulle endast vara konseqvent, om påfven protesterade mot andan i den franska kejsarinnans cirkulär: alla trosbekännelsers deltagande i uppförandet af templet öfver Jesu graf. Det skall bli egendomligt att se, hvad effekten af den höga fruns skrifvelse skall bli. Den franske undervisningsministern Duruy hade, på grund af en dementi som åt hans berättelse om skoltvånget gifvits i Monitour-, begärt sitt afsked, men återtagit sin ansökan och, på kejsarens föranstaltande, försonat sig med statsministern Rouher. En officiös artikel i ÅConstitutionnel antyder att ministern nöjer sig tillsvidare med antagandet af det utkast, som föreligger statsrådet. Rouher är sjelf liberal och har motsatt sig Duruys förslag endast at fruktan för ultramontanerna; Duruy här troligen funnit skälet öfvertygande. Huru ultramontanerna i sjelfva verket ställa sig till frågan, kan man finna af följande uppbyggliga artikel i deras organ Le Monde. Hr ministern för den allmänna undervisningen råkar i fullkomlig hänryckning öfver folkskoleväsendets framsteg i de protestantiska länderna, och han tycktes nästan allvarligt vilja tro på deras intellektuela öfverlägsenhet. Huru! den franska intelligensen skall hädanefter stryka flagg för den schweiziska eller preussiska? Vi måste sedan 1789 ha gjort förfasliga framsteg, för att komma så långt. Protestanterna äro ifriga läsare, emedan de ej ha några bestämda doktriner, traditioner och dogmer; de måste söka att läsa fram sanningen ur bibeln, der de finna allt hvad de vilja, och der de följaktligen finna intet, som tilltalar dem. Den pligt att läsa, som åligger protestanterna, har blott det enda ändamålet, att draga den ifrån kyrkans lära, i det den sätter den enskilde i stånd att smida tillsammans en tro. Vi diskutera ej hr ministerns statistiska uppställningar, emedan andra, annu mera rekommendabla statistiska uppgifter säga rena motsatsen. Moraliserandet genom ve?enskapen är blott en chimere, och vetenskapen kan endast gifva mera kraft och hjelpmedel åt sedeförderfvet(!?). Vi undra ej öfver, att tvangsundervisningen uppträdt med reformationen. Folkundervisningen såsom man uppfattar den, är således en protestantisk institution. Må man från vetenskapens och intelligensens ståndpunkt jemföra protestanterna med katolikerna. Protestantismen har ingenting frambragt(?) och kan ingenting frambringa(!), emedan den är en negation. Ett tolfärigt katolskt barn känner alla religionens, filosofiens, moralens och politikens väsentliga sanningar(!). Men hvad vet vid samma ålder protestanten, som af sina lärare blott kunnat lära tviflet? Att England, som ej känner skoltvånget, är ett gammalt protestantiskt land, och att de katolska österrikarne, oaktadt sitt skoltvång, ej blifvit lutter fritänkare, tyckes det ultramontana bladet ha alldeles förbisett. Renan återväntas till Paris, sedan han nu genomrest Grekland, Egypten och Syrien, der han besökt de under apostlarnes tid bekanta platser. I maj eller början af juni utgifves af Renans stora verk om urkristendomens historia I:sta bandet af La vie des Apötres. I Paris har utkommit en Cesars Lesnad af Lamartine. Från Italien ingår den fasansfulla notisen att på Sicilien genom ZEtnas utbrott byn Castanea, som räknade 2,700 innevånare, försvunnit i en jordbäfning. Alla närmare uppgifter saknas dock ännu. I Arcore nära Milano har upptäckts ett falskmyntareband som tillverkat utmärkt väl arbetade italienska och franska myntstycken om 20 francs, 5 fres och 50 cts, hvilka äro till stort antal i omlopp i Lombardiet. Vid tillfället upptäcktes äfven eo mängd förfalskade österrikiska banknoter. Italienska senaten har antagit lagförslaget om införande af likenlighet i författningen. Prins Arthur af England har inträffat i Neapel. Från England skrifver under d. 8 Mars en korresp. följande, hvilket torde innebära mycken sanning: I härvarande politiska kretsar följer man med oroligt intresse händelsernas gång i Amerika, ty man vill ej låta sig fråntagas den tron, att amerikanarne, såsnart det borgerliga krigets brand har slocknat, sko