K. M:t, som låtit framlägga ett med så allmänt bifall emottaget förslag, anse det vara för fosterlandet i allo vigtigt och önskvärdt, att näst sammanträdande Rikets Ständer detsamma antaga: Denna fråga besvarades med ett enhälligt och högljudt ja! Ordf. anmodade derefter de törsamlade att bekräfta sitt ord med sina gerningar och underteckna den adress, som blifvit af centralkomitåen uppsatt. En ansedd adelsman var den förste som tog till pennan. Man trängdes kring bläckhornet. Talrika underskrifter vunnos och åtskilliga, som icke kunde armbåga sig fram, anhöllo att få adressen antingen framlagd på något tillgängligt ställe eller sig tillsänd, då de ville underteckna densamma. — Dessutom hafva i trakten af Kalmar flera representationsmöten blifvit hållna, så väl af f. d. riksdagsmän som af andra, och dessa möten hafva blifvit talrikt besökta och alla hafva varit enhälliga i sitt bifall till den föreslagna nya riksdagsordningen. På ett och annat ställe hafva prester uppträdt som talare, varmt förordat adressen och gått i spetsen för densammas undertecknande. En kyrkoherdepå Öland hade skriftligen hos inbjudaren till Kalmarmötet förklarat, att han gillade mötets syfte och att endast embetsgöromål hindrade honom att närvara och uttala sin tör reformen gynnsamma mening. Från Wenersborg skrifves d. 17 d:s: De starka snöfallen under förra veckan ha menligt inverkat på den lifliga trafik, som förut egde rum här i orten. Stora snömassor ha lagt sig i skogarne och på vägarne, hvarigenom alla körslor mycket hämmas och virke och ved är nästan omöjligt att åtkomma. En sådan mängd snö har icke på en gång fallit på flera år. Till följd häraf har torgtillförseln varit ringa och priserna något stegrade å vissa artiklar. Tilltalsreformen. Stockholms Dagblad berättar, att generaltullstyrelsen numera i skrifvelser till vederbörande begagnar tilltalsorden ni och eder. Reformmöte är af riksdagsmannen J. M. Lundahl utlyst att hållas å jernvägsstationen Ranten vid Falköping d. 5 nästk. April. Gåfvor till Strömstads kyrka. En okänd gifvare har i dagarne till Strömstads kyrka skänkt en nattvardskalk, en batån, en oblatask, allt af delvis förgyldt, konstrikt och synnerligen smakfullt arbetadt silfver, samt dessutom en dyrbar kalkduk och ett ej obetydligt fyllnadsbidrag vid inköpet af en med religiösa emblemer likaledes utaf silfver förfärdigad större altarkanna jemte en förvaringslåda för samtlige sakerna; utgörande sammanräknade gåfvebeloppet 526 rdr 56 öre. Beslag. Från Skötde skrifves d. 18 d:s: En enkefru Charlotta Ledern från Wadstena öppnade härstädes förliden Onsdag å gästgifvaregården en s. k. exposition hvarvid tillgick på vanligt lotterimanr: att de besökande fingo för sin inträdesbiljett å 50 öre någon handelsvara af mer eller mindre värde. Expositionen fick dock ej fortsättas mera än en dag, förrän varorna af polisen togos i beslag. Värdet skall ej vara särdeles betydligt. Inspektion af seminarierna. Med anledning af de föreskrifter, hvilka, enligt K. M:ts beslut d. 5 Febr. sistl. år, äro gällande för det inom ecklesiastik-departementet för handläggning af ärenden rörande folkundervisningen inrättade byråchefsembete, har chefen för nämnde departement d. 24 sistl. Febr. uppdragit åt t. s. expeditions-sekreteraren och cheten för omförmälde byrå A. Th. Bruhn att vid så många folkskolelärare-seminarier, han under loppet af innev. år lämpligen hinner besöka, med ledning af honom lemnad instruktion, taga närmare kännedom om undervisningen vid dessa bildningsanstalter och dermed sammanhängando frågor, äfvensom om de åtgärder, hvilka, till följd af vissa seminariers beslutade utvidgning, kunna finnas behöfliga; börande hr Bruhn efter fullgjordt uppdrag till chefen för ecklesiastik-departementet afgifva berättelse; och har K. M:t samma dag förordnat, att hr Bruhn, under de embetsresor han på grund af nämnde uppdrag kommer att företaga, må af 8:de hufvudtitelns anslag till reseoch traktamentspenningar åtnjuta skjutsoch traktamentsersättning enligt gällande resereglemente. Författarinnan till Kusinerna, IP. T. berättas: Författarinnan friherrinnan von Knorrings porträtt är någonting som icke mången af hennes beundrande läsare kan berömma sig af att hafva sett; ty, såsom bekant är, hade hon stor motvilja mot att blitva porträtterad. Emellertid hafva nu tvenne hennes medsystrar inom litteraturen dragit försorg om, att allmänheten snart får friherrinnan v. Knorrings, så att säga, både lekamliga och