Göteborg d. 19 Oktober 1564. Teater. Till de angenämaste attnar man på länge tillbragt i härv. teater, torde de 2:ne senaste operarepresentationernekanna räknas, då Don Juan gifvits. Icke nog med att man åter fått höra de kära tonerna al den Mozartska musiken, utan operan har i sin helhet gifvits så tillfredsställande, att man, med fästadt afseende på de anspråk, hvartill man billigtvis bör inskränka sig i en stad af Götehorgs storlek, hatt stort skäl att vara beläten. Fru Moser synes oss i Donna Annas parti ha haft den tacksammaste af sina roller: synnerlig lycklig var hon i duetten med Ottavio i 1:a akten och i sin aria i 2:a akten. Not mill Hain (Donna Elvira) kan rätt ofta en och unnan anmärkning, stundom ul ganska allvarsam beskaffenhet, i tråga om intonationens renhet, icke undgås, men der anledning till sådana icke förekommer, hör man med nöje den friska, ungdomliga rösten. Ätt m:ll Holland som Zerlina, ehuru denna roll icke tillhorer hennes fack, ej knnde vara annat än lyckad, inses lätt af hvar och en som varii i tillfälle att förut i anåra roller se och nöra denna talangfulla sångerska. Igår afton dubblerades partiet af fru Gaudelius. Bland de manliga rollmuehafvarne i operan var hufvudpersonen den minst lyckade, I hr Funcks både sång och spel rådde för myeken stelhet för att han skulle kunna vara en tillfredeställande Don Juan. Det är skada att br F., som af naturen erhållit en särdeles vacker stiinma. icke ännu lärt sig att rätt begagna densamma; men hr F. ar ung och måhända nykommen på tiljan. I hr Fischer-Achten nade Don Ottavio funnit en värdig representam. Den omvårdnad hr F. A. synbarligen eguat är sina partier liksom det uttrycksfulla, angenäma och usåkta föredrag som utmärker hans sång. kan icke undgå utt på det lifligaste anslå åhöraren. Leporella gafs icke oärvet af br Wenzlawsky, och i Masetto återtann man med uöje en gammal bekant från v. Ostenska