dessa stormiga och ofruktbara trakter ega en befolkning, hvilken i afseende på styrka, mod och tapperhet kan jemföras med hvilket folk på jorden som helst. Det är mödan värdt för en, som en dag skall sjelf bli konung öfver ett folk, att besöka dessa länder, hvilka från urminnes tider varit härden för störa erofrare och mäktiga nationer. En sädan scon måste ega ett intressc, som väl kan ge anledning till allvarliga betraktelser. Är England, i skötet af ön exmpellos välmäga och begåfvadt med upptinningsrikhet matt spara sitt folks mödor och skydda det från elementernas obeständighet; bestämdt att behålla dessa oböjliga och mera oslipade egenskaper, som det hemtat från Nörden och hvilka utan tvifvel varit grundvalen för dess lycka? Kan någonting göras för att förena dessa skandinaviska folk, för hvilka menskligheten dock har så mycket att tacka. till en enda komipakt stat, i stånd att med hjelp af stormiga haf, kalla : vintrar och öde g.änser försvara sig med Iramgang mot de stora militärdespotismer, under hvilka Europa synes beslutet att ställa sig? Är Danmarks katastrof endast ett första steg mot Nordens underkaatelse eller skall den lära Skandinaviens innevånare, att i en förening a denna styrka, som de aldrig behöft mera än i närvarande stund? E