tog utrikesministeriet upp saken, hvilken slu. tade dermed att en depesch afläts, hvilken var så fullkomligt skrifven i utrikesministerns vanliga ton, att han troligen uppsatte lika väl som undertecknade den. Mr Thwaites tår i densamma lika skarpa snubbor som om han vore kejsar Napoleon, och kung Pepple, beröfvad sin titel, behandlas som om han vore konung af Polen eller Sachsen. Den enda skilnaden var att depeschen hvad Pepple be träffade innebar en mening som endast inskränkte sig till följande ord: — Jag tår underrätta er att det ej finnes den ringaste grund för mr Thwaites uppgifter och att ni skall tydligt gitva Pepple ullkänna, att han ej kan tillåtas att upptaga nägr? högre eller andra umgälder än dem som sunktioneras at fördraget af den 3:dje Oktober 1850, så vida han ej på förhand erhållit medgitvande af de engelsmän som handla på floden-. — Sålunda måste den arme Pepple skilja sig från sina monopolier, men mr Thwaites snille kan ej ännnu vara uttömdt, och det vore ej underligt, om han hittar på något annat sätt att skaffa det svarta majestätet penningar.