—.i— —:Iäl — — vi kunna ej kalla det den internationella pligten — som är så låg och sjellvisk att den icke ens skulle kunna nedsättas. Det faktum kan emellertid icke förnekas, att mr Cobdens teorier tagit ett stort steg i britiska folkets gunst. Engelska opinionens stora index, Times, har redan förklarat sig till deras fördel. Den har i artikel efter artikel förklarat att en ny tera börjat, i hvilken England skall hålla munnen, gå in på allting, huru skamligt det än må vara, som händer utomlands, så vida det ej rörer de britiska intressena ; och såsom bevis på sin nppriktighet bör England icke blott leende se på, huru Danmark krossas till stoft, utan åfven öppet törklara sin afsigt att afstå från allt motstånd mot slafhandeln och att för framtiden lugnt tåla densamma. Allmänna opinionen, säger Times, har afgörande förklarat Åatt vi hvarken skola hota eller slå till utom då våra intressen oredelbarligen hotas. I detta hänseen de betrakta vi debatten om ett misstroendevotum mot ministeren som början af en ny era. Allmänna opinionen har uttalat sig och. vi uppmana alla statsmän, som vilja bibehålla en ständig plats inom sitt lands rådslag, att lägga märke till och lyda denna opinion. Och två dagar senare begagnade samme store tolk tör majoriteten af engelsmän en debatt i underhuset angående Brasilien för att framställa den allmänna maxim, att vi måste reformera utrikeskabinettets politik i öfverensstämmelse med känslorna i den tid inom hvilken vi lefva, dervid användande en talande praktisk illustration. Den afrikanska flott-afdelningen för att undertrycka slafhandeln, yttrade bladet, är den största möjliga ötverträdelse af den nyligen antagna teorien. Den stora tidningen framhöll vidare kostnaden för expeditionen samt fartygsbesättningarnes febrar och andra lidanden samt den vida större känslighet som den hvita racen eger för lidanden de der äro en stackars vildes vanliga lott, hvilken för honom synes såsom mensklighetens gemensamma öde. Det anmärktes äfven att vi icke äro ansvariga för negrerna, medan regeringen å andra sidan är djupt ansvarig för hvarje undersåtes öde, hvilken blitvit anförtrodd åt dess vård. Tagande i betraktande allt detta uppfordrar Times öppet nationen att se till, det frågan om slafveriets förekommande icke undgår uppmärksamheten såsom framstående del af det nuvarande systemet att blanda sig i andra nationers angelägenheterr. Då mr Cobden läser denna ädla framställning af Englands framtida utländska politik äro vi säkra på att han ssulle finna sig belåten med Times. Icke ens han skall tydligare kunnat framställa denna sats och vi tvifla på att han skulle gjort det lika modigt. Detta drag af oändligt förakt för de lidanden som äro en stackars vildes dagliga lott, hvilken för honom synes som mensklighetens gemensamma öde, denna betecknande uppskattning af få dödsfall bland engelsmän genom gula febern och af några få pence ur den engelske skattdragandes ficka, såsom ett ondt hvilket absolut uppväger degraderingen af en hel menniskorace och barbariet inom en hel stor kontinent, äro slutföljder som så klart beteckna den moraliska logiken i mr Cobdens politik, att vi äro säkra det denne listige taktiker aldrig sjelf skulle framställt dem. Men Times som efter vanligheten icke bryr sig om sparsmakade mäns åsigter, utan blott önskan att draga hela fördelen af att vända sig direkte till engelsmännens grofva och sjelfviska Åcommon sense?, har alltförväl insett att detta är den sanna moralen af läran om vi likgiltigt skola äskåda främmande racers och nationers lidanden och oförrätter, måste vi vänja oss vid att