Det nya politiska tidehvarsvet i England. Vi läsa i en bland de få engelska tidningar, som numera ogilla en sjelfvisk isoleringspolitik, en särdeles klart skrifven uppsats öfver denna politik och de följder till hvilka den kan och troligen skall leda. Då de sanningar som i artikeln uttalas ega en vidsträcktare tillämpning, taga vi oss friheten att här återgifva densamma. Det skulle vara orätt om vi slöte våra ögon för fakta, huru obehagliga de än må vara, och vi ha heller ingen afsigt att för oss sjelfva dölja det enkla faktum att politiska omständigheter och opinionen för timman verkligen gynna fredspartiet guand mäåme samt mr Cobden. Hans savoritformel ÅIngen utländsk politik för England blir nu praktiskt adopterad af de flesta politici, och om vi under de nästa tio åren ej skulle få någon visare statsman än vi haft under de sista tio, kan mr Cobden nog få upplefva den tid då folk lika litet skämmes för hans maxim, att våra ambassadörer böra vara Englands handelsexpediter, som de nu göra för satsens mindre vanligare form: ÅIngen utländsk politik. De som nedsätta och förklena en ädlare trosbekännelse äro ansvariga för den reaktion, hvilken förmår menniskorna att följa mr Cobden i en teori för det internationella uppförandet