Bref srån sergeanten C. G. Elgström. I Korrespondenten från Landskrona? Jäses nedanstående bref från sergeant Elgström, dateradt Brahe Trolleborg på Fyen d. 7 Juli: Vid vapenhvilans slut den 25 besatte vi våra skansar kl. 10 på aftonen, ty redan klockan 12 kunde fiendtligheterna åter begynna; dock hördes ej under nattens lopp annat å preussarnes sida än ett mycket starkt oupphörligt körande till och från skogen midtemot Arnkildsöre, hvadan vi förmodade att fienden ditkörde båtar för att derifrån göra öfvergång till Als, hvilket ock sedermera besannats. Kl. 6 på morgonen började preussarne från 4 af sina verk beskjuta oss med granater både i fronten och flankerna, hvilken eld å vår sida med god verkan besvarades, så att elden å båda sidor upphörde kl. 8, då vi kort förut observerat en explosion åt ett af fiendens batterier, hvadan det är allt skäl att antaga, att vi skjutit ett krutmagasin eller en ammunitionsvagn i brand. Under tiden observerade vi mången af våra infanterister käckt uppstiga ur löpgrafven, lägga an och nedskjuta preussare som med sin vanliga oförskämdhet framkommo ur Sondbjersskoven och gjorde hånande gester åt de våra. Hela dagen var det tyst å ömse sidor, med undantag af ett och annat gevärsskott, som vexlades mellan våra och de fientliga vedetterna, hvarvid flere tyskar fingo bita i gräset, då deremot å vår sida ingen sårades; dock hade vid morgonens granateld en man blilvit ihjelskjuten och 2 sårade. Preussarne fortforo att hela dagen köra båtar till skogen, men som vi endast kunde höra och ej se dem, kunde intet göras deremot å vår sida, utan arbetades med all kraft på förstärkningen af våra verk, hvilka sannerligen äfven tarfvade det. Frampå natten började preussarne ånyo elden, som å vår sida med all kraft besvarades och afstannade först på aftonen. Våra verk hade lidit betydligt och vi använde derför hela natten till att reparera och förstärka dem. Jag hade befälet på ett verk å högra flygeln och observerade på morgonen (den 28) att fienden, som vi hela natten hört arbeta, börjat uppkasta ett nytt verk till venster om Sandbjerg slott och fann till min stora förvåning derstädes en arbetsstyrka på ett par hundra man vid full helt lugnat fortsätta sitt arbete, hvarföre jag beslöt gifva dem en lexa; men som mitt distancckort endast angaf afståndet till 1,600 alnar, då det deremot sjelfva verket var 2,000, gick den första granaten för kort och emottogs af preussarne med hurrarop. Jag skickade dem då en på 1,800 som gjorde någon verkan, dock ej värre än att de lugnt fortsatte sitt arbele. Jag sände en då på 2,000 och förfärlig var dess verkan ibland dem; istället för de förra hurraropen hördes nu jemmerrop, och vi sågo dem i största hast bege sig derisrän modtagande en mängd sårade. Emelertid hade under tiden tvenne af de fiendtliga batterierna blifvit uppmärksamma på mitt tilltag och rikade en korseld mot mig, som jag med några skott ill hvartdera besvarade; men då jag ej erhöll någon hjelp från våra öfriga batterier på högra flygeln, som :