V. Bismarcks organ Norddeutsche allg. leit. säger: Eftersom den diplomatiska förbindelsen mellan Köpenhamn och Berlin är genom kriget afbruten, är det naturligt, att kabinettet i Köpenhamn ser sig om efter en diplomatisk mellanman, för att sända sina förslag till Berlin. Under kriget hade England ötvertagit detta uppdrag, men det sätt, hvarpå det utförde sitt värf, och konferensens resultatlösa upplösning har trol. hos danska kabinettet framkallat önskan om en annan bemedlare än England. Hvad vapenhvilevilkoren och sfredsunderhandlingarne angår, är man uteslutande inskränkt till gissningar. Naturligtvis äro de tyska organerna storordiga och pockande. De förklara, att någon vapenhvila ej kan ingås, utan att anbud gjorts af Danmark för åstadkommande af antaglig grundval för en blitvande fred. Som en sådan grundval åter betecknas Slesvigholsteins fullständiga frånskiljande från Danmark och sjelsständiggörande. Till principen är denna lösning redan antagen af båda parterna, men divergens förefinnes ännu om, hvilken furste som skall lyckliggöras med detta nya rike. Enligt den danska uppfattningen, skulle den nya staten tillfalla konungen af Danmark och sålunda bli med konungariket förenadt genom en blott personalunion. På Rysslands tillskyndan, har Preussen föreslagit storhertigen af Oldenburg, till hvilken kombination ätven Österrike anslutit sig. De tyska mellanoch småstaterna deremot vilja ha augustenborgaren. Tyska förbundet skall nu snart afgöra mellan dessa båda herrar om hvems arfsrätt som är mest. berättigad. Om Frankrike lägger sin tyngd i vågskålen för konung Christian, skall man måhända antaga honom, heldre än att låta en inre tysk schism uppstå genom de båda andra potentaterna, af hvilka Oldenburgaren särskilt är tarlig, emedan genom honom Ryssland skulle få skäl attinblanda egna arfsanspråk äfven på Slesvig. Men skall tyska folket i godo medgifva konung Christians företräde? Eller skall åter en storm utbryta? Ar Bismarck nu nog mäktig att kunna trotsa hvilken storm inifrån som helst? Allt detta skall den närmaste framtiden besvara. Slesvigholsteins utskiljande från konungariket Danmark och förening med detta endast genom personalunion är den sannolikaste kombinationen. Preussarnes första öfvergång af Liimfjorden egde rum d. 10 d:s i fyra båtar med 20 man, hvare ter trnpptransporten i båtar vidare fortsattes. Tvenne österrikiska och tvenne preussiska kanonbåtar besatte d. 12:te Listerdyb vid norra spetsen af ön Sylt å Slesvigs vestkust. De danska kanonbåtarne, under Hammer, drogo sig tillbaka inåt långgrunden. D. 13:de på morgonen besattes ön Sylt, under medverkan af den allierade Nordsjöeskadern, at marintrupper och afdelningar af den kejserliga österrikiska 9:de jägarebataljonen. Kapt. Hammer, som motsatte sig öfvergången från fastlandet med sina kanonslupar, ligger f. n. blockerad i Wyh på ön Föhr. Från Cuxhaven skrifves d. 9 d:s till parisertidn. Patrie ang. der liggande preussiskösterrikiska eskader: Om jag vore aldrig så litet sjöman, skulle jag gifva eder en mängd detaljbeskrifningar ang. denna flotta, hvars åsyn verkligen är mycket imposant. Alla dessa fartyg, 15 inalles, bogseringsfartygen inberäknade, äro brokigt målade och nyglänsande. Ett stort pansarskepp med österrikisk flagg öppnar linien, derefter komma ett linieskepp och tre korvetter. Eskadern skall, säger man, qvarstanna i Cuxhaven, tills tvenne nya preussiska fregatter hunnit anlända, hvaretter den skall, passerande förbi Helgoland, bakom hvilken ö man tror den danska eskadern ligga, gå för full ånga mot Kattegatt, och sjöbataljen, om någon sådan skall. ega rum, skall levereras i sigte af Norges kuster. I ett bref från Randers skrifves till Kreuzeitung:Hvad damerna härstädes angår, kunna vi verkligen, huru ledsamt det än är för oss, icke annat än egna dem vår fulla aktning; ty antingen se de icke alls på oss, eller ock tillkasta de oss blickar, hvilka skulle vara värdiga en italienska. 2A. e