AA GA 1 YllBGlMIIU, all d111d119—11 1 icke bestämmas af den danska frågan allena, rn och lika afgjordt är, att de omtvistade depe-t schernas offentliggörande i hög grad förvärrat so förhållandet mellan England och Preussen, ochld det talas tillochmed om, att preussiske gesand-Ift ten i London, grefve Bernstorff, skall kallas tillbaka från sin post, — En tredje version menar, att depescherna äro uppdiktade af pol-h ska flyktingar, som ock red framgång förr förli sökt sig i den vägen, å Vare härmed huru som helst, depescher-tt nas offentliggörande intager i alla hänseenden ett märkligt rum, i våra dagars diplomatiska historia. I alla hänseenden fortfar det hjertligalt förståndet mellan den hel. alliansens furstar, g k li — no den bästa bekräftelsen å de omtvistade depeschernas sanningsenlighet. Vi nämnde i går, att konungen af Preussen väntas tilllo Wien; nu skrifves från denna senare stad, attg ryske tronföljaren skall med snaraste dit an-o lända och stanna der några dagar; efter hansJ atresa skall kejsaren af Ryssland på återvägen till Petersburg passera genom Wien ochsu uppehålla sig der 3 å 4 dagar; det tros jem-a väl, att kejsarinnan af Ryssland, som aldrigse varit i Wien, skall dit åtfölja sin gemål. Åf-sj ven furst Gotschakoff väntas dit. l I Belgien eger en bedröflig parlamenta-JI risk splittring rum, hvilken visar, till hvilka farliga konseqvenser parlamentarismenj kan leda i ett land, då det allmänna bästa uppoff-? ras för partiintresset och ärendenas regelmessiga gång underordnas egenkärlekens såsänga Itillfredsställande. Den parlamentariska verksamheten i Belgien är sormligen afbruten, medtunder diskussion om budgeten, af en partitvist. Venstern begifver sig fulltalig till kammarens öfverläggningar och högern blir borta, så att derigenom ej tillräckligt antal midlemmar för besluts. fattande finnes och sammanträdena måste gång etter annan ajourneras. Det är icke utan intresse, att lära känna de händelser, som ledt till en sådan situation, och hvilka måhända äro utan föregångare i det representativa styrelsesystemets annaler: Efter en lång ministerkris, som slutade dermed att det liberala kabinettet Rogier inladevom afsked, förklarade sig slutligen högerns partichefer efter lång tvekan beredda att öfvertaga ledningen af affärerna, då konungen ansåg sig böra tillbakavisa deras program. Under dessa omständigheter tog ministeren tillbaka sin afskedsansökan, med vilkor att den skulle få upplösa kamrarne. Ministeren Rogiers qvarsittande och de förklaringar den afgaf inför kammaren om de ministeriela kombinationer, som den ena efter den andra utan framgång föreslagits konungen, kunde ej afväpna högern, och en af kammarens medlem mar, hr Nothomb, väckte slutligen en motion, som hade till ändamål att förklara, att ministören förlorat landets förtroende. Kabinettet erhöll vid omröstningen ang. denna motion blott en rösts majoritet, så noga motvägde församlingens båda fraktioner hvarandra. En ny händelse skulle än mera öka denna, antagonism och göra den mera framstickande. En representant, mr Orts, begärde, med stöd af befolkningens tillväxt och utan att dessutom dölja, det ministören anslöt sig till hans förslag, att några städer, deribland Brissel, hädanefter skulle representeras i kammaren af ett större antal deputerade. Detta förslag, som fullkomligt öfverensstämde med grundlagens anda och bokstaf, men ofelbarligen skulle leda till det resultat att stärka venstern och gitva ministeren ett nytt stöd, framkallade så häftiga gensägelser från högern, att en af dess medlemmar, mr. Dumortier, ej drog i betänkande att säga: I skolen ensamma få öfverlägga om detta förslag; j skolen konstituera leder som ett venster-parlament. Vi skola sdraga oss tillbaka ur denna församling. Vi vilja hvarken vara edra gäckar eller edra ofler!. Högern höll sig nu undan från lagsstiftande församlingens plena, och venstern skunde å sin sida ej få ihop tillräckligt antal Iröster, för att representera majoriteten inom församlingen och kunna deliberera. Venstern — — a rr rm mm rop begifva sig till kammaren; men en röst saknades ännu, justitieministerns, och han var tyvärr långt borta från Brissel. Vid trenne sammanträden måste kammarens president förklara, att församlingen ej egde sitt lagliga antal medlemmar. Högern håller i sig och venJstern ger ej vika! Tyska förbundsdagen hade sammanträde d. 7 d:s, hvarvid slesvigholsteinska frågan på Äflera sätt kom på tal. De sammansatta ut-Iskotten föreslogo, att oldenburgska regeringen -Iskulle uppmanas att så snart som möjligt in-Hria det löfte hon gifvit, att närmare bevisa storhertigens rätt till arfsföljden i Slesvig och Holstein; på detta förslag gick församlingen in. Derefter hänsköts en af prinsen af Noer insänd protest mot de oldenburgska anspråken tll de sammansatta utskotten. och slutligen — — er Fe 72