het, som synes hvila öfver de europeiska folken och deras regeringar? Hvad skall då bli det verkliga resultatet af kriget mellan Danmark och Tyskland? Preussens makttillökning, bekräftandet af Rysslands rätt till inblandning ifven i en från urminnes tider dansk provins, den svagares utplundring, näfrättens välde och den befriade tyska nationalitetens i Slesvig och Holstein, förtlyttning från sin ställning under en furste, som vill vara och måste vara konstitutionel, till en som hvarken vill eller kan. Arma Europa, är det för sådana ändamål, som ett fritt folks ädlaste söner måste utgjuta sitt blod? Nemesis vakar och hennes gisslande straff skall kännas som svärdshugg. Den danska frågan var äfven d. 10 d:s föremål för förhandlingar inom Englands underhus. Lord Palmerston förklarade dervid, på törfrågan af DIsraöli, att något särskilt vilkor ej är knutet vid förlängningen af vapenhvilan. — Griffith frågade, om danska regeringen skulle ännu en gång tvingas att förlänga vapenhvilan. Lord Palmerston svarade, att han ej visste, hvad konferensen skulle besluta, om den nuvarande vapenhvilan ginge till ända, utan att förhandlingarne å konferensen skulle leda till något resultat. I thorsdags afton kl. 10 12 anlände kejsaren al leyssland jemte gemål till Potsdam. Konung Wilhelm at Preussen tor, iklädd rysk generalsuniform, kl. 8 2 till Berlin, för att möta de kära gästerna. Militär bildade haie från bangården tll torget. På bangården i Potsdam voro generalitetet, med tältmarskalk Wrangel i spetsen, de högsta civilmyndigheterna och ryska beskickningen samlade. Litet efter kl. 10 infunno sig alla de kongl. prinsarne och prinsessorna, alla de förra i ryska uniformer och de senare i ryska nationalfärger. Kejsaren al Ryssland bar å sin sida preussisk generalsuniform, men kejsarinnan tyckes ej ha kommit att tänka på samma artighet som de preussiska prinsessorna. Kejsaren af Ryssland och konungen af Preussen, som suto vid hvarandras sida, emottogos med jubel af den samlade menniskomassan. Utanför kongl. slottet var 1:sta gardesregementets lifkompani uppstäldt med en. musikkår, som spelade den ryska nationalsången. Supen intogs i kejsarinnans gemak och inom den inskränktaste familjekrets. Dagen efter egde stor parad rum å Tempelhofermarken. Efter sammankomsten med ryske kejsaren skall konung Wilhelm ha ett möte i Carlsbad med kejsar Frans Josef af Osterrike, hvilken åtföljes af sin utrikesminister, grefve Rechberg, och alliansen mellan de trenne makterna, om hvilken det så mycket talats, blir kanske redan i dessa dagar beseglad. Om det lyckas konung Wilhelm att helt och hållet draga Österrike öfver till Ryssland och Preussen, hvilket man, att döma af wienerkabinettets uppträdande på sista tiden, kan anse för troligt, förestår säkerligen ett gemensamt möte mellan samtlige tre suveränerna. Moniteur! säger, att fängelserna i Moskwa ännu alltjemt äro öfverfyllda med polska fångar, ouktadt skeppsfartens öppnande på Oka och Wolga nu sätter ryska regeringen i stånd att afsända större transporter. Tillgången på polska fångar är så stor, att deras antal i Moskwa i rundt tal uppgår till 3,009, och bland dem finnas unga personer på 17—18 år, ja, gossar om 12 å 13 år. — Äfven Morning Post uppträder med stor bestämdhet och påpekar nödvändigheten at Frankrikes och Englands gemensamma uppträdande gentemot den östra koalitionen. Frankrikes hufvudstad är fortfarande sysselsatt med afrättningen af La Pommerais, och man har dertill så mycket mera skäl, som denna afrättning betraktas såsom det sista tillfället, då dödsstraffet blir i Frankrike tillämpadt. Emellertid sysselsätta sig pariserkorrespondenterna mycket med saken, och vi låna ur ett bref följande berättelse, daterad Paris d. 9 Juni: I dag morse kl. 6 blef Couty de la Pommerais afrättad på Place de la Roquette. Omkring kl. 5 i går afton hade generalprokuratorn genom en skritvelse underrättats om, att kejsaren afslagit den lifdömdes nådeansökan, hvarefter nödiga befallningar genast uttärdades, på det fru de Pauwes mördare vid nästa dags inbrott skulle tå försona sitt brott. Etter midnatt begåfvo sig skarprättaren och hans dräng till Roquette; en vagn med guillotinen följde dem. Omkring kl. 1, började man resa upp den. Det dofva ljud, som alltid beledsagar detta arbete, hördes öfver hela förstaden och uppväckte innevånarne ur deras sömn. Den massa, som af detta blodiga skådespel lockats till Place de la Roquette, var ofantligt stor och redan från kl. 9 på aftonen befunno sig satara erunner nå torget. Då skarn aren in