Prins Friedrich Carl, den allierade armeens nuvarande öfverbesälhafvare i Slesvig, efter Wrangel, har till sina trupper utfärdat följande grossartige proklamation: Konungen har befallt mig utbyta befälet öfver den kår, som jag fört mot fienden, med öfverbefälet öfver den allierade arm6en. Befälet öfver eder öfvergår härigenom till generalen i infanteriet Herwarth v. Bittenfeld. De besvärligheter och strider, som I glada och med heder utstått, hafva förvärfvat eder konungens, fäderneslandets och armeens förtjenta högsta erkännande. Der konungen uttalat sig till den grad erkänsamt, kan ett beröm från eder befälnafvande generals mun, äfven i detta skiljsmessans ögonblick, icke förhöja edert värde. Jag afstår derifrån, men uttalar min tack till eder alla och med ett fullt, uppriktigt hjerta. Soldater från Brandenburg och Westphalen, edra bedrifter vid Mysunde, Kappel och Arnes, vid Flensburg, Rageböl och Ravnskobbel, vid Boffelkobbel och Avnbjerg, vid östra Dyppel, i löpgrafvarne och slutligen vid den oförlikneliga stormningen tillhöra historien. Dessa minnesvärda dagar skola fortfarande vara mig dyrbara, men framför allt med dem minnet af de tappra och raska soldaterna i min kår. Måtten J derföre äfven en gång, då ett eller annat af de namnen rinner eder i minnet, vilja ihogkomma eder hittillsvarande och dåvarande kommenderande general. Konung Christian vill å Fredriksbergs slott inrätta ett hem för i kriget sårade soldater, hvilka sakna egna familjer Fedrelandet finner iden ej riktig, emedan derigenom flera medborgare kunna ryckas från borgerlig sysselsättning, föredragande invalidhemmets sysslolöshet framför samhällsarbetet.