af direktör Josephson och fru Michaeli voro mycket talrikt besökta, den förra af omkr. 500 och den senare af omkring 450 personer. Badanstalt och brunnsinrättning. Från Motala skrifves: Redan vid den tid, då an läggningen af den härvarande badanstalten pågick, yttrades allmänt den önskan, att densamma förr eller senare måtte sättas i förening med en brunnsinrättning. Denna önskan kommer nu att realiseras, ithy att ett bolag bildat sig för åstadkommandet af en brunnsinrättning. Den permanenta industriutställningen i Upsala. Vid den sammankomst komiterade för ofvannämnde utställning nyligen höll, upplystes att 56 bland Upsalas handtverkare och fabrikanter tecknat sig för deltagande i utställningen. Helsingborgs stadsfullmäktige. vid val at stadsfullmäktige i Helsingborg efter konsul Rooth och d:r Stenkula ha d. 25 d:s dertill utsetts gartverifaktorn P. Henckel och kyrkoherden Witt. Predikosjuka. Från Nordvestra Upland skrifver en korrespondent till Upsala-Posten: Den besynnerliga sjukdom, som man benämnt predikosjukan, har äfven uppenbarat sig här i trakten. En skräddaredräng i V. Löfsta socken hade i fjor anfall af densamma med de vanliga symptomerna: häftiga konvulsioner och en oemotståndlig predikolust. Nu har en 20-årig bonddrang i Enåkers socken blifvit ansatt af den, sedan han under en tid af 6 veckor varit utan både tallörmåga och hörsel, hvilka ett slaganfall lärer berölvat honom, utan att sorötrigt göra honom någon skada, blott att det förorsakade honom en stark yrsel, som fortfor i omkring ett dygn och hvarunder han genom teckning förklarade, att han efter 6 veckor skulle återfå talförmågan och derjemte förmåga att predika, hvartill Gud uppmanat honom, men att hörseln ej skulle aterkomma förr, än han åter blefve försatt i sitt vanliga, naturligå tillstånd, hvilket skulle komma ätt inträffa den och den dagen och timmen. Nu, sedan han åter börjat tala, läser och predikar han, uppmanande hvar och en till snar omvändelse samt skildrande såväl i allmänhet fasan i helvetet och glädjen i himmelen som särskildt huru det ser ut på båda dessa ställen, till hvilka — så säger han — hans blickar hafva öppet tillträde. Stora folkhopar strömma till om söndagsas:narne, för att höra honom. Vid ett sådant tillfälle trängde sig en gumma fram till honom med åtskilliga spörjsmål rörande evigheten, då hon erhöll till svar: vad är det värdt ni frågar om evigheten, på hvilken ni aldrig tänkt. Förgäafves försöker ni ställa er helig, då ni ej är det, ty jag ser edra tankar. Laga att ni blir helig i Guds ögon ; huru menniskor anse er, kan göra detsamma. Förbluffad öfver det oväntade svaret, studsade gumman tillbaka och tycktes förlora all lust att frumställa några vidare spörjsmål. — Då han träffade sin broder, föll han honom gråtande om halsen och uppmanade honom att vända om från sitt syndiga lefverne och fly till sin lrälsare, på det de en gång mätte få träffas hos den rätte fadren i himmelen. — Något tecken till kroppsligt lidande märktes alls icke hos honom; han förrättar sina vanliga sysslor och friskhetens rodnad pryder fortfarande hans kinder. Till sådana konvulsiva, krampaktiga rörelser, som man hört berättas om andra, hvilka haft denna oemotståndliga lust att predika, har han ej visat något tecken. Han är, då han icke predikar, endast nägot trög och dasig, ehuru han i sitt förra, normala tillstånd varit särdeles lifl g och gladlynt. Denne dräng har äfven förut haft ansall al sinnesförvirring, då han såsom vallgosse i en by i V. Löfsta, hvarest hans föräldrar äro bosatta, vaktade kreatur i en skog. En qväll kommo kreaturen hem utan vallare. Folket gick att söka honom, men återfann honom först följande afton vid ett berg längt upp i skogen, der han, i ett tillstånd af fullkomlig sinnesförvirring, var sysselsatt med att rifva mossa och välta stenar. De många sår och blånader, som funnos på hans kropp, visade, huru omkligt han farit fram, Folket måste bära honom hem, men efter några dagar var han åter frisk. En politisk domstolsscen. Numret för d. 21 Maj af den qvicka engelska tidningen Punch innebåller en karrikatyr, föreställande en engelsk polisrätt, i hvilken mr John Bull sitter såsom domare. Framför honom stå såsom anklagade tvenne personer, i hvilkas karrikerade drag man omisskänneligt skådar kejsaren af Österrike och konungen af Preussen. Bakom dem står eu poliskommissarie med mycket officiel min, en herre som fått sig lord Russells anletsdrag tilldelade. Såsom kärande part ser man danske kungen, illa tilltygad, med en bindel för ena ögat och en söndervriden kungakrona i handen. Såsom notarie sitter mr Punch sjelf och betraktar de anklagade under det han med betänksam min tar sig om hakan. Teckningen åtföljes at en upplysande text, utgörande ett polisreferat i den vanliga engelska reserentstilen och af följande lydelse: Tvenne personer af ett lömskt och brutalt utseende, påtagligen utlänningar och uttryckande sig på bruten engelska, uppgifvande sig heta Fredrik Wilhelm Ludvig Hohenzollern och Frans Josef Habsburg, stodo anklagade inför domaren mr Bull, för ett svårt våld med rån, åtföljdt af onödig och grym misshandling af en stackars liten dansk, med namn Kristian Gläcksborg. . Kärande parten erbjöd en förskräcklig syn. Hans hufvud var omgifvet af fältskärsbandager, han bar ena armen i band, handen på den andra var betäckt af häftplåster och han syntes ej kunna röra sig från stället utan med tillhjelp af tvenne kryckor. Då han af domaren ombads sitta ned, syntes han tillfölje af den ovärdiga behandling han undergått i början tillochmed misstro den värdige domarens visade vänlighet, förklarande på bruten engelska och med en stark nordtysk accent, att England var ett verdammt bedrägligt land, att han fått sota för det han trott på engelsmän; huru kunde han veta att ej stadstjenarne skulle rycka stolen undan honom och låta honom