Danmark. Åtskilliga bref från Dyppel föreligga, alla andandes en djup smärta och en misströstan, hvilka mer än något annat visa, huru mycket man känner sig hafva förlorat. Men det är lika naturligt, att denna misströstan till ej ringa del ätven har sin rot i den oro, hvarmed man nu i Danmark ser framtiden till mötes. För hvarje ny liden större förlust måste man der känna djupare vidden af sin å vergifna belägenhet, svårigheten, för att icke säga omöjligheten af att kunna framhärda i den olika kampen, och på samma gång måste harmen öfver dem, som lemnat Danmark ensamt, som kunna kallblodigt åse dess mord, slå djupare rötter hos folket, ja, kanske drifva detta derhän, att det skall underkasta sig uppoffriagen af sin oafhängighet, heldre än aut alldeles gå nnder i detta blodiga förstörelsekrig. Det är väl föga troligt. att ens en gammal fyr, hvars hjertas blänkeld endast brinner matt, skulle kunna med lugn och under lofsänger öfver defensivens fördelar åse denna början till ett politiskt mord af en grannstat, hvars läge, oatsedt alla öfriga förbindelsemedel, gör den till ett bollverk för det fria, sjelfständiga Norden mot den reaktionära inkräktningslustan söderifrån. Kriget är en styggelse, det är visst, det är en fläck på civilisationens sköld, men denna styggelse framträder i sin hiskligaste gestalt, då man ser en svagare, hjelplös, öfvergifven, blödande ur alla sår, pinas och marteras under en större och starkare, utan att en hand lyftes till den svagares bistånd. Ju starkare åskådaren är, desto djupare måste han känna nesan af det skådespel han har för 8na ögon. Detta gäller i denna stund isynnerhet om England. Men känner den starkare nesun, röner deremot den åskådare, som på det varmaste sympatiserar med den slagne, en djup och bitter smärta — han skall hafva, hvad man säger, is i magen, han skall vara så genomgrundligt förståndig, att han äfven kan riisonnera med sina känslor, för att icke vilja hjelpa den lidande. Lyckligtvis tyckas alla tecken utvisa, att makterna nu ej längre skola stå med armarne i kors. Konserensens officiela förhandlingar hafva visserligen uppskjutits till d. 25:te; men å andra sidan förmäles, att de icke-tyska makterna enats om ett bestämdt uppträdande gentemot de tyska, om dessas fordringar skulle gå utom 1851—52 årens öfverenskommelser. Måhända skall Tyskland gifva med sig inför den väldiga allians, som reser sig emot det, företrädd af vestmakterna. I ett bref trån Als, dateradt d. 19 april, på aftonen, skrifves bl. a. om Dyppelstormningen: Innan man hann allarmera på Als, och innan regementena voro färdiga till utryckning — fastän detta sde med en snabbhet, som förtjenar påaktas — lIlt: asajort vid Dyppel, och det gällde nu endast betrygga återtåget öfver broarne. hvilket hufvudkligen måste bli artilleristernas uppgift. Batteriet F IUSen körde upp utanför Sönderborgs Ladegard och so jagade med sin väl riktade eld det fientliga batteriet från Dyppels qvarn; och samtidigt hejdades preussiska batteriets framträngande af brohufvudena, qvarnbatteriet, kyrkobatterier och Rolf Krake. Ned -hvila gevärmåste deremot flera ramnmantnn