om inqvartoringsbesväret. Till Red. af Göteborgs-Posten. Man har af referat i tidningarne och samtalsvis fått erfara, att stadsfullmäktige, efter remiss från magistraten, icke funnit något hinder möta, att de för inqvarterings utgörande åt tägande trupper hittills gällande grunder förändrades, och att fullmäktige i detta afseende totat sin öfvertygelse på en af ett fåtal stadsinnevånare medgifven likställighet i rättigheter och skyldigheter, men att fullmäktige likväl uttryckt den åsigt, att de af stadens innevånare, hvilkas beskattade inkomster icke uppgå till 2,000 rår, skulle ifrån inqvarteringsbesväret befrias. Utan att nu ingå i någon kritik öfver det besynnerliga, att stadsfullmäktiges tid skulle tagas i anspråk för yttrande i en fråga som uteslutande tillhörde magistraten att reglera, vill man blott påpeka, att inqvarteringsordningen för städerna, utom Stockholm, icke blifvit i något fall upphäfd, hvarken genom kommunalförfattningarne eller den medgifna likställigheten, att från principen af den senare, ifall den här skulle lagligen kunna tillämpas, fullkomligt afviker, att medla till den enes mer än den andres fördel, och att det dessutom icke hörer till sällsyntheterna, ifall man vill från synpunkten af bergning, eller förmögenhet bedöma inqvarteringsskyldigheten att personer finnas, med årlig inkomst af 2,000 rdr och derunder, som hafva bättre förmåga att fullgöra samhällsbehofven, än mången annan, med större inkomst, men vidsträckt familj. Här är i öfrigt icke-fråga om