Bomaullsmarknaden var i Tisdags särdele animerad och de högre noteringarne som di skedde, bibehålla sig. Manchester-börsen, son vanligtvis, för att begagna en här gängse term har mera barlast inne än Liverpools, fann docl icke rådligt att följa exemplet, utan prisern: förblefvo, med några få undantag, de samm: som förra veckan. Efterfrågan för penningar har varit min dre stark de senare dagarne och diskonto varierat från 5294 till 6 proc.; man tror likvä att detsamma snart kommer atc höjas. Vi hafva vackert väder, som redan bör jat bringa träden i knoppning och lofvar osf en tidig vår. Frölunda kyrkobyggnad. hammar.kollegium har ogillat de af åtskilliga hem. mansegare inom Frölunda socken anförda besvär öfver k. bhfdes resolution angående platsen för Frölunda nya kyrka. Klaganderna bade ansett att anläggandet af den nya kyrkan på den nu utsedda platsen, det s. k Toftaberget, skulle medföra större kostnader är om den uppfördes der den gamla kyrkan nu ligger. Telegrafförbindelsen mellan Sverige och Byssland. I Åbo Underrättelser läses: lbland de ändringar i telegraf-konventionen af den 27 (15) Juli 1860 emellan Ryssland och Sverige, som i deklarationen af d. 19 (7) Januari detta år blifvit stadfästade, förekommer: Föreningen emellan ryska och svenska telegraflinierna bör göras på det kortast möjliga alståndet, eller så att telegrammer omedelbart kunna expedieras emellan båda rikenas telegrafstationer, utan att på gränsstationen behöfva upptagas och ånyo telegraseras. I följd af denna öfverenskommelse, har ryska telegrafstyrelsen anbefallt inrättandet af en större telegrafstation i Torneå, jemte direkt telegrafförbindelse öfver Torneå elf invid staden, i stället för den ledning öfver floden, som ännu existerar 15 verst högre vid Kukkola fors. Kontrollstationen i Ala Wojakkala by kommer att indragas; så ock natt-tjensten på Uleåborgs telegrafstation. Ronnebys brand. Härom läses uttorligare i Blekingsposten för d. 12 dj:s: Af den lugna byen, dit resande från nära och fjerran skyndat, somliga för att söka helsa, andra för att söka nöjen vid den namnkunniga helsobrunnen, finnes i denna stund ej mera öfrigt än en betydligt stor plan, som öfverallt är beströdd med tegeloch grushögar. Det är så att säga en grafplats, der innevånarnes förhoppningar om en fortfarande lugn verksamhet sjönko ned i stoftet, med askan af de boningar, der man tillbragt sina dagar i ostörd frid; — en grafplats, der de svartnade skorstenarne utgjorde talande minnesstenar, till dess man, af prisvärd försigtighet och omtanka, fann för godt rifva ner dem. Den hemska taflan omslutes af en ram eller infattning af hus, som elden skonat i köpingens gränslinier; men på den slätt, der härjaren oblidkeligt gått fram, ser man (ännu på redje dagen efter ödeläggelsen) dels brinnande, från husen nedrasade, golfoch vjelklager, dels rykande spanmålshögar och dels en oöfverskådlig mångfald af sammangyttrade varulager och husgerådsföremål, från och med hela rader af sonsterglaskistor, som ligga böjda i alla fasoner, till och med sammansmälta glaskärl och förbrända porslinsarbeten. Äfven dyrbara kopparoch metallpersedlar ligga öfverallt kringströdda. Bland allt detta ser man äfven någon gång brända husdjur, som antingen icke kunnat räddas, eller såsom instängda eller bundna möjligen blifvit glömda i den fasansfulla förvirringen under natten, till dess vägen blifvit oöfverstigligt spärrad. Den stora förödelsen får väl tillskrifvas flera orsaker. Den första och vigtigaste var, efter vår tanke, den, att köpingen, såsom flera gamla städer, var trångt och illa byggd, med smala gator, på hvilka man ej kunde komma fram, sedan elden bildat hvalf öfver dem. En annan verkande orsak var den, att brandredskapen icke lärer varit tillräckligt till hejdande af eldens våldsamhet, sedan den så hastigt tagit fart på flera ställen; en tredje var, att någon egentlig sammanhållning bland innevånare på de mest hotade punkterna ej kunde åstadkommas, sedan faran börjat blifva allmänt öfverhängande, hvarjemte man kan antaga, att det snart blef omöjligt för innevånarne att, sedan bron öfver forssen afbrunnit och gatorna blifvit stängda genom eldhvalf från de å ömsoDsidor brinnande husen, komma hvarandra till hjelp. Snart gällde troligen ock den gamle regeln: mnan är sig sjelf närmast. En handräckning till bergning blef slutligen, såsom det sades oss, ej mera tänkbar. En mängd personer fingo också ej berga mer än lifvet. — Antalet afbrända egendomar utgör omkring 130, de af elden skonade uppgå till 40. Af c:a 2,000 innevånare blefvo ungefär I,300 husvilla. Somliga af de brandskadade, som brandförsäkrat sin egendom till fulla värdet, äro jemförelsevis ilika goda omständigheter nu som förut, med undantag af den förlust, som göres genom ett ofrivilligt overksamt lif; andra deremot, som underlåtit brandförsäkring och förlorat större eller mindre del af sin egendom, äro antingen rent af utarmade eller lida eljest betydligt. En stor mängd brandförsäkrade lösören och varulager har gått förlorad, såsom omöjlig att berga, så att brandförsäkringsbolagen lära få zidkännas betydande ersättningar. Med fullkomlig visshet har man sig icke bekant, om någon menniska blef innebränd. Icke heller vet